Neo våran Ängel

Arkitektur kursen är nu tyvärr slut, så nu läser jag religion. Hur tråkigt som helst!

Den 2/2 börjar jag läsa på 200% vilket oroar mig en aning. Men jag har inget val om jag vill ha det nedrans slutbetyget.

Tänk att mobbning kan ha sådana konsekvenser.  Hade jag inte blivit mobbad och utstött under min gymnasietid så hade jag haft mitt slutbetyg. 

Hatar är ett starkt ord, men det är det jag känner för dem personer som behandlade mig som dom gjorde. Och för vad, att jag bodde i Timrå!!?!?? 

Någonstans inom mig vill jag tro att karma kommer tillbaka och sticker dem likt en kniv i ryggen. Vidriga människor. 

Jinnie, Malin och framförallt Abu. Jag önskar framförallt er tre allt ont som finns i världen. Och resten av packet som någon gång yttrade sig och höll med dom idioterna. Allt ont. Det förtjänar ni faktiskt. 

Oj vilket mörkt inlägg det blev, nu till lite ljusare saker ur mitt liv.

Mina helt underbara döttrar. Som kan göra mig helt tokig stundvis, för att sedan få mitt hjärta att smälta. 

Det gör mig så glad i själen att det nästan gör ont, när jag ser dom leka tillsammans. Helt magiskt!

Min systers rum är numera ett lekrum med en stor koja, och barnen älskar att leka där inne. 

Vi har ju vårat radhus ute till försäljning så tipsa nu alla ni känner är ni snäll! Annonsen ligger på blocket. 

Vi har äntligen fått ett bra lånelöfte på banken, men tyvärr eftersom det tog sådan tid för banken så har nu alla köpare dragit sig ur. Eller typ. Dom första ångrade sig och skulle vänta tills tjejen pluggat klart. Den sista som hörde av sig, ska köpa grannens. Och det är ju en historia i sig. Och de två andra har inte svarat bär vi frågat om de ff vill komma på visning. 

Så i nuläget har vi inga köpare, men ett lånelöfte, som tyvärr inte räcker för att köpa huset vi vill, men det hade vi ju ändå inte kunnat gjort om vi inte får sälja först. Så det är som det är.

Jag har bestämt mig för att sluta vara så jävla snäll jämt med allt och alla. Jag får fan bara skit tillbaka ändå. 

Nu menar jag långt ifrån alla, men en del är väldigt duktig på att ta men aldrig ge tillbaka. 

Så nu är det slut.

Just ja, roliga saker. Julen och nyår är över än en gång. Vi är så tacksamma för att vi får se glädjen i barnens ögon, det gör saknaden efter Neo lite lättare att hantera. 

Nu ser vi fram emot ett nytt underbart år, måtte det bli minst lika bra som 2014.