Att vara besviken

Ja jag känner mig nere just nu, och arg och besviken. Det har nyss varit lön och vi vänder redan på kronorna. Jag ångrar att vi klippte oss, jag ångrar att vi var ut och käkade. Men å andra sidan så litade jag på N när han säger att vi har råd.. Jag blir besviken på honom att han fortfarande inte klarat sina poäng till skolan så han får CSN. Samtidigt är jag ju stolt att han jobbar så mycket. Men återigen, han har haft hela hösten på sig att klara tentorna. Nej, istället så börjar han plugga två dagar innan en tenta. Jag är bara så förbannat trött på att ha det så jävla dåligt ekonomiskt och det går ju tyvärr ut över nichlas. Men en del av mig blir irriterad över att han verkar leva i nån fantasivärld, det enda han säger är att jag är så negativ, och att allt fixar sig. När då undrar ju jag då..

Förlåt för gnäll, men jag måste få vräka ur mig sånt som jag inte kan säga till N och sedan ångra mig.. Ni vet i stundens hetta säger man mycket och kan inte få det osagt. För i slutändan blir ju inget bättre av att gnälla, så jag kanske ska ta rygg på N och försöka va positiv..

Bjuder på en liten knubbis iaf, den vackraste jag vet!!


Stolt!

Min älskade prinsessa lyckades just ligga på mage och hålla upp huvudet en stund. Förut har hon blåvägrat ligga på mage, så enda gången hon riktigt tränat nacken är när hon ska rapa. På 3 månaders dagen även :). Tänk att man ska oroa sig för allt, har varit jätte nojjig att hon ligger efter i utvecklingen. Men det släppte nu :) åh va glad jag är nu!!

Livet och lyckan tycks börja ge medvind för oss också.

Nu ska jag se om fröken vill somna om efter mat och nacktränings passet.

Gonatt!


3 månader!

Imorrn blir vår älskade prinsessa 3 månader. Vissa dagar går tiden verkligen för fort tycker jag, medans nästa längtar jag tills hon kan sitta med vid borda och äta, springa omkring i gåstolen. Ja vet, ta vara på tiden för dom är bara så här liten en gång. Och jag försöker verkligen göra det :) Sen på tal om liten så har jag nu satt in p-stav, vi har pratat lite om det här med nästa barn och har bestämt oss för att vänta. Iaf till nästa år med att börja försöka igen, men sen kan vi ju ändra oss, det vet man ju aldrig. Och då är det bara plocka ut staven igen och pang på röbetan.. Imorgon är det även 2 år sedan jag och N förlovade oss. 2 år sedan vi var till Helsingfors med Ida och Tommy och drack champagne fram i fören på båten, Jag och N trädde på varann ringar och skålade och lovade att vi nån dag skulle gifta oss. Varken jag eller N är ju mycket för traditioner så giftermål inom ett år kändes lite passe´. Vi gifter oss den dagen vi har råd och känner för det :) Som ni märkte i förra inlägget är jag inte överens med blogg.se ang att lägga in bilder och text i samma inlägg. Blir även galen över att jag skriver i stycken men det blir inte så när inlägget väl är upplagt. Otroligt irriterande. Sanart är det iaf Onsdag igen och vi får träffa alla underbara mammor och bebisar igen. har även bjudit in en tjej som heter Emma som är beräknad till på fredag, man vet ju själv hur otoligt tråkigt det är att gå omkring som en flodhäst och bara släpa fötterna efter sig. Så jag tycker hon ska joina oss så hon får träffa lite galna människor istället för att sitta hemma. Jag kommer ju iaf tjata dit henne när hon väl levererat sin guldklimp så då kan hon lika gärna hänga på nu och lära känna alla, hehe. AV denna dag återstår tvätthängning och kanske se nån film. Kanske tar mig an att baka tekakor igen. Only time will tell. Adios sålänge!

Idoti

Jag fattar inte varför man inte kan lägga in bilder och text i samma inlägg, men här kommer bilder och text längst ner. enjoy!

Morbror Johan & Bell


Tommy och Bell


Mormor & Morfar


Nyårsbell


Sommar

Nu är jag verkligen redo för sommaren, Less på vintern, nog för att den varit otroligt mild än sålänge men ändå. Slippa pälsa på mig och Bell för att gå ut med Baby är ingen dans på rosor. Sen att Baby inte har fattat att man ska gå på samma sida hela tiden gör inte saken lättare. Hon vinglar fram och tillbaka framför vagnen hela tiden. Vansinnesutbrottet är inte långt borta då kan jag säga. Hur är livet annars då? Jo det rullar på och vi har haft en liten gnällig period på fröken de sista dagarna. Kan bero på att hon var på hälsoundersökning och fick sina sprutor i torsdags. Who knows.. Gnällig är hon iaf. Men hon sover bra på nätterna iaf så jag ska väl inte gnälla, men det är svårt att få nånting gjort hemma när hon bara vill vara med mamma HELA tiden. Doktorn gav henne iaf betyget Väl godkänt och hon fick en stjärna i journalen.. sa han iaf. Jag har även tagit upp kontaken med min gamla vän åsa. Jag kände att jag måste ta tag i min rädsla över att träffa hennes son Felix. Trodde ju att jag skulle ramla ner i depressions gropen igen eftersom han och Neo skulle varit jämngamla. Men det gick riktigt bra! Jag har ju inte vänner så det kryllar om dom så jag måste ta vara på dom jag har! Nya bekantskaper har jag också fått, varje onsdag träffas jag, Bell, Linda och hennes son Melviin, Anna och hennes son Wille och Mikaela med dottern Meja. ALla barnen är jämngamla också så nu går man och längtar till varje onsdag för att komma hemifrån och bara fika och surra. Vad har jkag mer att förtälja då? Jo, Bell växer så det knakar, 5670g och 60,5 lång nu. Huvudomfånget var nu 40, 35 när hon föddes. tänk att man pressat ut det där nere. Jisses.. Nä vad säga om lite bilder. Om jag lyckas det vill säga.

RSS 2.0