Neo våran Ängel

Då har vi passerat ännu en milstolpe. Min älskade tjej blev 6 månader igår. Helt ofattbart egentligen. Vad mycket vi varit med om de senaste två åren. Inte trodde jag att jag skulle sitta här med en tjurig men ack så underbar liten dam, trodde heller inte att jag skulle få så många och fantastiska nya vänner. Fast vi är olika allihopa så är vi så lika! Sanslöst roligt är det varje gång jag får träffa dom och man får liksom ett sorts lyckorus! Man kan prata om ALLT och även om dom kanske inte vill veta allt så lyssnar dom ändå. Det är lite som Norrlands guld. Man få va se' skälv fö' en stönd! ;)

Jag känner mig väldigt tillfreds med livet nu och även om vissa saker retar mig, eller snarare retar gallfebern, så försöker jag ta det som det är och se nått bra i det.

Snart är det dags för dop och det ska bli mysigt, synd att inte alla kan komma men än kan man ändra sig :) man vet ju faktiskt aldrig hur morgondagen blir..
Faddrar är bestämt och från min sida är allt klart nu återstår nichlas del i det hela. Och eftersom han ibland tar skepnaden av en sengångare så finns risken att jag får fråga personen istället. Men det gör mig inget alls. Det som kan irritera mig är människor som försöker bestämma ditten och datten. Sånt gillas inte, det är vårt dop ingen annans.

Nu ska vi tydligen lägga oss så ajöken då. På återseende!

Min underbara dotter har en period nu när hon inte kan va själv i ett rum. Ganska påfrestande måste jag få säga. Att inte kunna springa på toa utan att hon brister ut i ett avgrundsvrål tar lite på mitt inte alltför stora tålamod. Helst av allt ska man sjunga imse vimse satans spindel också, hela tiden. Så jag må vara hemsk men det är ganska skönt när hon sover så man kan ladda upp tålamodet och sångrösten igen ;)

Nu skriks det igen, hej hopp.

Jag visste att det var jobbigt när ens barn är sjukt, men att det var så här hade jag inte en aning. Och då menar jag känslomässigt, jag kan vara utan sömn helt bara hon slipper va sjuk. Hon är verkligen sjuk på riktigt. Hittills har hon bara haft lite hög feber och varit lite hängig. Men nu rinner det, hostas, kräks , svettas ja en riktigt ordentlig förkylning. Som tur är så är jag en ganska lugn person ändå, har ringt 1177 en gång och det var nyss, eftersom hennes feber vägrar gå ner. Trots Alvedon och inte ett klädesplagg på kroppen utom blöjan hela dagen. Men hon äter och har sina glada stunder, så jag känner mig hyffsat lugn iaf. Men vilken total klåpare till läkare på Vc!!! Först kommer sköterskan och tar snabb sänka och kollar feber. Ingen feber då. Läkaren kommer inrusande, hälsar, kollar sänka, den är bara 3. Positivt antar jag. Lyssnar på hennes lungor i ca 30 sekunder totalt. Och flyttar runt stetoskopet hela tiden. - nej här är vi frisk, säger han.
Jag- okej?
Dr. Idiot- ja du vet barn har ca 70 infektioner under dagistiden.
Ha en trevlig dag, hej hej.

Hon är 6 månader ditt jävla rikspucko!! Vad beror hostan på, jag skiter väl i dagistiden. Roligt att hon går från att vara fullt frisk, dock med en hemsk hosta som tydligen inte märks i lungorna till att på eftermiddan vara dunderförkyld. Åh vad förbannad jag var och är på Dr. " jag har bara tid 60 sekunder, sen springer jag ut vare sig barnet är friskt eller döende"...

Han hade väl kunnat titta i öron, hals och pratat om vad hostan kunde ha varit. Jag hade blivit nöjd om han bara sagt att det kan vara för det är en förkylning som håller på att bryta ut. Inte springa ur rummet och typ ropa efter vägen att hon är så frisk så.

Nä nu ska vi nog byta Vc, är Inge nöjd med Bvc heller. Tycker inte jag får den hjälp jag behöver, allt jag frågat om har jag fått tagit reda på själv ändå.

Nu är min älskade prinsessa ledsen. Ajöss.

Idag har varit en trevlig dag, först babycafe, var några mammor kort däremot ett nytt tillskott, Emma och hennes Simon. Förhoppningsvis blev hon inte avskräckt från att komma igen efter alla diskussioner om dasar och dylikt. Eftersom i princip hela PRO hade fått telegram om att det var påskbuffe till lunch där idag så blev vi inte lika långvarig som vi brukar. Så vi gick till butikliten och spanade och kan hända att börsen fick lida lite. Sen var tanken en promenad, men denna eviga storm tog död på den tanken. Meja höll nog med och lät väldigt bestämd. Så jag och Bell traskade hemåt och hämtade hem den håriga adhd hunden som fått varit med ullis vän Emma. Hemma hos ulli. Rörigt det där. Sen svischade moffa förbi i hopp om att få träffa lilla Bell, hans önskan blev dock avslagen eftersom Bell hellre ville vila ögonen. Pappan kom hem, middag och nu sitter jag här och har dåligt samvete över popcorn skålen jag tryckte i mig till nyaste avsnittet av Gossip Girl, och saken blev ju definitivt inte bättre av de fyra bitarna snickerskaka som även dom bara slank ner till Once upon a time. Katastrof.

Nu har jag iaf fått datum till urplockning av p-stav, 23e april åker den. Och väntar på kallelse från kirurgen om gall operation. Sen den 26 kommer det värsta, sadist nummer 1, den värsta av dem alla, TANDLÄKAREN!!!!!

Nu tänkte jag lägga mig, med tanke på att vi börjat med lite rutiner för damen så som läggdags vid 20, så resulterar det i att hennes tarm är utsvulten vid 02 och sen igen vid halv sju. Så behöver man ALL skönhetssömn som går att roffa åt sig. Nog för att loppet redan är kört och istället för sömn skulle jag behöva gå till sängen med en plastikkirurg med en sisådär 10-12 armar som kan göra en helrenovering över en natt.

Äh, jag är glad att jag får somna med min högt snarkande säljare, och min dyrbaraste skatt i vaggan bredvid. Just ja, fröken adhd i fotändan också ;)

Hoppas jag kunna ge er ett litet leende iaf, godnatt på er!!