Latmask
Ja jag har legat på latsidan när det gäller bloggen, det är otroligt vad mycket man har för sig ibland. Kan ju uppdatera lite vad jag gjort den senaste tiden..
Långfredagen: 3-rätters middag hos svärföräldrarna, helt underbart gott! Hade så mysigt, efter maten spelade vi poker resten av kvällen så jag och Bm fick träna lite inför tjejpokern som går på Casinot snart.
Resten av påskhelgen blev lugn och vi var bara hemma. På måndagen, alltså på annandagpåsk, hängde jag med Malin på Birsta så vi käkade lunch och sen skulle hon på Bauhaus och köpa lite verktyg för att ha i trädgården. Efter det besöket hämtade vi min lilla fis och åkte hem till Malin. Där fick Baby, Bertil och senare även Zesar busa järnet io några timmar. Så när vi kom hem var det raka spåret i sängen för en välbehövlig power nap. (För oss båda två)
Igår var jag på Birsta igen, skulle träffa underbara Ida och söta Loke. Vi hann vara där i ca 45 min, då blev Loke magsjuk och spydde ner halva amningsrummet. Paniken hos de andra mammorna var lite rolig att se, Ida behövde bara säga ordet magsjuka så var det tomt 1 minut senare. Iaf så fick ju mitt sällskap åka hem. Jag stannade kvar och köpte ett par mamma byxor och en mamma tunika. För magen kommer ju bli större, och det är det lika bra att ha hemma. Sen hämtade mamma upp mig och skjutsade hem mig. Gullmamma!!
Idag står en promenad med N och Baby på schemat, samt tvättning. har legat på latsidan även på den fronten så det är bara skylla sig själv.
Just ja, i söndags var jag även till min härliga lillasyster och hjälpte henne med uteplatsen. Blev riktigt bra. Så då fick jag ju lite funderingar, tog upp dom med N och nu har vi beslutat att sätta upp oss i kö på en trea i Tallnäs. kravet är givetvis uteplats. Eftersom det sket sig med jobbet så har vi inte råd att skaffa radhus nu, och jag vill verkligen ha en uteplats till pluppen kommer. Då får man helt enkelt ta det som finns.. Nåt i mig säger ändå att Tallnäs är bättre än detta område. Dessutom får jag ju nära till Ulli igen och även en gammal go vän vid namn Susanne. Allt annat brukar ordna sig..
Graviditeten då, jo, gick in i v. 12 (11+0) i måndags, så nästa vecka minskar iaf risken för missfall. Sen är det bara en evig väntan till 14 e november då vi är beräknad. men eftersom jag ska försöka få igångsättning så får vi se. Jag tror det är en pojke till, mådde ju illa i ca två veckor denna gång, och då var det inte varje dag heller. Sen har jag mest varit trött, och det var jag med Neo också. Men men, återstår att se.
Igår var det ju 26/4, alltså 4 månader sen förlossning. Dagen gick ju utan problem men sen när kvällen kom och jag tände hans lilla ängel så gjorde det ont i mig. Jag har inte hittat glädjen över denna graviditet än, jag har inte ens fattat att det är sant.. Med risk för utskällningar från alla håll och kanter, så ja jag röker fortfarande.. har dragit ner, men lyckas inte hitta den där viljan att sluta. Förra gången slutade jag och se hur bra det gick, samtidigt vet jag att det är en enorm risk, så man kan säga att varje gång har jag delade meningar. På samma sätt som den lugnar mig i några minuter, så kommer även paniken. Kan även säga att, det spelar ingen roll hur många som säger att jag måste sluta, så hittar jag inte min egen vilja att göra det så kommer såna kommentarer bara göra mig irriterad. Jag måste göra det själv, ingen kan trycka mig i rätt riktining. SÅ snälla, tjata inte för jag mår bara ännu sämre...
Nu är det dags för frukost. Sen väcka en snarkande sambo och dra opå sig kläder för en långprommis.
Until next time.
Långfredagen: 3-rätters middag hos svärföräldrarna, helt underbart gott! Hade så mysigt, efter maten spelade vi poker resten av kvällen så jag och Bm fick träna lite inför tjejpokern som går på Casinot snart.
Resten av påskhelgen blev lugn och vi var bara hemma. På måndagen, alltså på annandagpåsk, hängde jag med Malin på Birsta så vi käkade lunch och sen skulle hon på Bauhaus och köpa lite verktyg för att ha i trädgården. Efter det besöket hämtade vi min lilla fis och åkte hem till Malin. Där fick Baby, Bertil och senare även Zesar busa järnet io några timmar. Så när vi kom hem var det raka spåret i sängen för en välbehövlig power nap. (För oss båda två)
Igår var jag på Birsta igen, skulle träffa underbara Ida och söta Loke. Vi hann vara där i ca 45 min, då blev Loke magsjuk och spydde ner halva amningsrummet. Paniken hos de andra mammorna var lite rolig att se, Ida behövde bara säga ordet magsjuka så var det tomt 1 minut senare. Iaf så fick ju mitt sällskap åka hem. Jag stannade kvar och köpte ett par mamma byxor och en mamma tunika. För magen kommer ju bli större, och det är det lika bra att ha hemma. Sen hämtade mamma upp mig och skjutsade hem mig. Gullmamma!!
Idag står en promenad med N och Baby på schemat, samt tvättning. har legat på latsidan även på den fronten så det är bara skylla sig själv.
Just ja, i söndags var jag även till min härliga lillasyster och hjälpte henne med uteplatsen. Blev riktigt bra. Så då fick jag ju lite funderingar, tog upp dom med N och nu har vi beslutat att sätta upp oss i kö på en trea i Tallnäs. kravet är givetvis uteplats. Eftersom det sket sig med jobbet så har vi inte råd att skaffa radhus nu, och jag vill verkligen ha en uteplats till pluppen kommer. Då får man helt enkelt ta det som finns.. Nåt i mig säger ändå att Tallnäs är bättre än detta område. Dessutom får jag ju nära till Ulli igen och även en gammal go vän vid namn Susanne. Allt annat brukar ordna sig..
Graviditeten då, jo, gick in i v. 12 (11+0) i måndags, så nästa vecka minskar iaf risken för missfall. Sen är det bara en evig väntan till 14 e november då vi är beräknad. men eftersom jag ska försöka få igångsättning så får vi se. Jag tror det är en pojke till, mådde ju illa i ca två veckor denna gång, och då var det inte varje dag heller. Sen har jag mest varit trött, och det var jag med Neo också. Men men, återstår att se.
Igår var det ju 26/4, alltså 4 månader sen förlossning. Dagen gick ju utan problem men sen när kvällen kom och jag tände hans lilla ängel så gjorde det ont i mig. Jag har inte hittat glädjen över denna graviditet än, jag har inte ens fattat att det är sant.. Med risk för utskällningar från alla håll och kanter, så ja jag röker fortfarande.. har dragit ner, men lyckas inte hitta den där viljan att sluta. Förra gången slutade jag och se hur bra det gick, samtidigt vet jag att det är en enorm risk, så man kan säga att varje gång har jag delade meningar. På samma sätt som den lugnar mig i några minuter, så kommer även paniken. Kan även säga att, det spelar ingen roll hur många som säger att jag måste sluta, så hittar jag inte min egen vilja att göra det så kommer såna kommentarer bara göra mig irriterad. Jag måste göra det själv, ingen kan trycka mig i rätt riktining. SÅ snälla, tjata inte för jag mår bara ännu sämre...
Nu är det dags för frukost. Sen väcka en snarkande sambo och dra opå sig kläder för en långprommis.
Until next time.
Sovproblem
Usch va svårt det har blivit att sova!! Och det är inte tack vare graviditeten.. Nichlas har blrjat snarka så förbannat högt, börjar faktiskt bli lite orolig för ibland får han andningsuppehåll, så jag skulle vilja att han kollade upp vad läkaren säger om det. Nichlas har alltid snarkat men aldrig så här högt, jag har aldrig vaknat av att han gjort det, men nu vaknar jag på en gång coh kan inte somna om.. Inte trevligt för nån av oss, för han blir ju inte heller riktigt utvilad.
Igår ställde jag på älskade lilla moppen, så pappa och jag tog en premiärtur! Hade funderingar på att åka en sväng idag med, men vädret är inte på min sida. Jävla dimma. Men, kanske är ett tecken på att jag borde ta tag och avsluta städningen som jag påbörjade i lördags. Kanske snarkmannen kan hjälpa till lite också ;) Mirakel händer ju...
Igår var jag även och träffade min underbara jobbcoach. Hon är så snäll och jag kan prata med henne om allt och hon är så glad för att vi är gravida igen. Vi diskuterade lite om att jag ska hitta något sommarjobb, eftersom det verkar inte bli något på Swedavia. Visst är det bra att få jobba lite i sommar, men jag är ju så sent ute så jag tvivlar på att det kommer finnas något. Helst vill jag ju ha som förra sommaren, jobba några timmar varje dag typ. För sommaren är ju verkligen underbar! Och egentid kommer ju inte existera efter november hehe, men det gör mig ingenting.
Kanske man ska ta och göra sig lite lunch så man får den där bortblåsta energin tillbaka och orkar städa..
Hej hopp!
Igår ställde jag på älskade lilla moppen, så pappa och jag tog en premiärtur! Hade funderingar på att åka en sväng idag med, men vädret är inte på min sida. Jävla dimma. Men, kanske är ett tecken på att jag borde ta tag och avsluta städningen som jag påbörjade i lördags. Kanske snarkmannen kan hjälpa till lite också ;) Mirakel händer ju...
Igår var jag även och träffade min underbara jobbcoach. Hon är så snäll och jag kan prata med henne om allt och hon är så glad för att vi är gravida igen. Vi diskuterade lite om att jag ska hitta något sommarjobb, eftersom det verkar inte bli något på Swedavia. Visst är det bra att få jobba lite i sommar, men jag är ju så sent ute så jag tvivlar på att det kommer finnas något. Helst vill jag ju ha som förra sommaren, jobba några timmar varje dag typ. För sommaren är ju verkligen underbar! Och egentid kommer ju inte existera efter november hehe, men det gör mig ingenting.
Kanske man ska ta och göra sig lite lunch så man får den där bortblåsta energin tillbaka och orkar städa..
Hej hopp!
Söndag!
Idag har jag varit på promenad med "moffa" och Baby. Vi tog en rejäl sväng runt Vävland, vädret var väl inte det vackraste men det var inte kallt iaf. Underbart att våren börjar smyga sig på, för sen kommer sommaren och den vet vi ju alla att den brukar svischa förbi i ett nafs, sen kommer hösten och då kommer förhoppningsvis lilla pluppen titta ut. Imorgon går vi in i vecka 10, och tyvärr tar oron över helt vissa dagar. Men som tur är så kommer glädjen lika ofta :).
Vi har hunnit med att redan göra två ultraljud, det första när vi blev inskriven på specialistmödravården i vecka 6,
och det andra förra måndagen eftersom jag hade en kraftig blödning den 2:a april. Blödningen började på morgonen precis innan vi skulle åka iväg på travet, så jag ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle avvakta och istället ringa min BM på måndag morgon. Sagt och gjort, men redan på lördag kväll avtog det. På måndagen ringde jag min underbara bm och hon tyckte jag skulle ringa gyn och få komma in och kolla. Min underbara syster fick ila bort till oss och vara hundvakt eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bli borta, och världens snällaste svärmor skjutsade in oss till sjukhuset. Läkaren ställde massa frågor och till slut fick vi se pluppen. Nästan 2 cm lång och ett hjärta som dunkade på så fint. Hon beräknade oss till 8+0 alltså vecka 9. Dock så har blödningen fortsatt ända fram till idag, den har varit väldigt sparsam så jag är inte orolig. Ont har jag heller inte haft. Min kropp måste ha fått för sig att det var mens dags. Jaja, nästa gång är det iaf Rutin Ultraljud den 20/6
Återstår att fundera på om vi vill veta könet. Nu har vi ju testat att inte veta en gång, så det lutar åt att fråga hehe. Samtidigt vore det roligt med ovissheten ända tills pluppen tittar ut. och förhoppningsviss kommer med ett gallskrik.. Jag tror detta också är en kille, eftersom mina symptom är i princip likadana som med Neo.
Jaja, första inlägget avklarat, nu har jag en hund som krafsar på mig och vill busa, så adios så länge!
Vi har hunnit med att redan göra två ultraljud, det första när vi blev inskriven på specialistmödravården i vecka 6,
och det andra förra måndagen eftersom jag hade en kraftig blödning den 2:a april. Blödningen började på morgonen precis innan vi skulle åka iväg på travet, så jag ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle avvakta och istället ringa min BM på måndag morgon. Sagt och gjort, men redan på lördag kväll avtog det. På måndagen ringde jag min underbara bm och hon tyckte jag skulle ringa gyn och få komma in och kolla. Min underbara syster fick ila bort till oss och vara hundvakt eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bli borta, och världens snällaste svärmor skjutsade in oss till sjukhuset. Läkaren ställde massa frågor och till slut fick vi se pluppen. Nästan 2 cm lång och ett hjärta som dunkade på så fint. Hon beräknade oss till 8+0 alltså vecka 9. Dock så har blödningen fortsatt ända fram till idag, den har varit väldigt sparsam så jag är inte orolig. Ont har jag heller inte haft. Min kropp måste ha fått för sig att det var mens dags. Jaja, nästa gång är det iaf Rutin Ultraljud den 20/6
Återstår att fundera på om vi vill veta könet. Nu har vi ju testat att inte veta en gång, så det lutar åt att fråga hehe. Samtidigt vore det roligt med ovissheten ända tills pluppen tittar ut. och förhoppningsviss kommer med ett gallskrik.. Jag tror detta också är en kille, eftersom mina symptom är i princip likadana som med Neo.
Jaja, första inlägget avklarat, nu har jag en hund som krafsar på mig och vill busa, så adios så länge!
