Välkommen lilla Bell
Bell har anlänt till oss, och det med rykande fart! Hon föddes måndag den 24e oktober kl 22.46, 50 cm lång och och en vikt på 2908, lång och smal. Kommer berätta hela historien så småningom, just nu ligger vi på BB och lilla hjärtat ligger och solar.. Det går iaf framåt, själv är jag fortfarande likblek efter den ordentliga blodförlusten på 2,5 liter under förlossningen. Nu vill vi bara åka hem igen och mysa med vår efterlängtade prinsessa!!!!
Less
Ja nu är mitt tålamod slut, jag vill ha ut denna lilla krabat nu! Igår trodde jag faktiskt att det var på g, hade många sd och det gjorde ont, men icke.. Det avtog efter några timmar. Idag har jag bara känt någon enstaka sd, så börjar fundera på om det går baklänges istället.. Suck. Det skulle bara vara så skönt om hon kunde komma av sig själv så vi slapp igångsättning men just nu känna den chansen som bortblåst.. Bara att snällt vänta till måndag för kontroll och hålla tummarna att tappen blivit påverkad så de sätter igång mig på tisdag redan..
Älskade lilla Bell, vi längtar ihjäl oss, kan du snälla flytta ut ur mammas mage.
Vändning
Ja som de flesta vet så var vi på vändningsförsök igår. Och det lyckades så nu ligger vår tjuriga bebis med huvet neråt. Var ju livrädd att det skulle göra fruktansvärt ont och ganska inställd på att det skulle misslyckas, för chansen är 50/50.. Men som sagt så gick det strålande! Det tog väl halva dagen, men det var ju för att det är så mycket runt omkring. CTG kurvor och vila. Vi kom in vid 07.30 och åkte därifrån vid 12. Hade fått order om att om jag fick sammandragningar skulle jag komma in igen på kvällen. Jag fick några på kvällen, så jag ringde och rådfrågade. Tydligen var största risken att moderkakan lossnar och då skulle det göra väldigt ont och blöda.. Och jag hade ju ingetdera, så jag bestämde mig för att avvakta. Idag tog jag och N med oss Baby och gick ett varv runt vivstavarvstjärn.. Hade konstanta sammandragningar hela tiden. När vi kom hem så släppte det. däremot fick jag nojja och tyckte att hon rörde sig extremt lite så jag ringde förlossningen och fick komma in. Väl där inne så blev det jku som vanligt en himla fart på damen.. Var även rädd att hon hade lyckats vända på sig igen. Min underbara pappa fick äran att skjutsa in mig så han fick även följa med in och kolla CTG. Tillochmed barnmorskan var osäker på om hon hade vänt sig så vi fick ett UL för att vara säker. Min pappa var helt fascinerad när han fick se lilltjejen, speciellt eftersom hon visade två gånger att hon gapade och svalde fostervatten. Var så mysigt att kunna dela det med min pappa. Vi fick ju ävendenna gång bilder och pappa frågade snällt om han kunde få en. Givetvis! så när sjukhusvistelsen var över åkte vi och käkade på Ikea, då ville han gå ner och köpa en fin liten ram till bilden. Blev så rörd att jag fick kämpa emot tårarna som var på väg.. Nu känns det verklilgen att det är nära, och att alla håller på att längta ihjäl sig!!
Jag har även påbörjat ett nytt projekt. Att sy mina egna gardiner.. Tyget är jättesnyggt, men frågan är hur vackert det blir när de kommer upp eftersom jag kör latmaskvägen och inte nålar utan kör på ögonmått ;)
Näe nu ska jag ta och fundera lite över ett förlossningsbrev, risken finns att jag somnar för jag är helt slut..
Ska försöka slänga in ett kort på magen och senaste UL bilden, men det blir nog imorrn så håll utkik ;)
natti natti!
Busy busy
Som ni vet var vi ju på ul igår igen, fick ju även träffa en annan läkare. Fick samma läkare som ringdes in på julafton för att bekräfta lilla Neo's död. En underbar läkare som tog min oro på allvar så vi kommer få igångsättning i v.37+0... Om.... Bell lyckats vända på sig, eftersom hon nu ligger med huvet uppåt. Så på måndag blir det nytt ul för att se om hon kan själv under helgens gång, annars blir det nog vändningsförsök nästa vecka, lyckas det så är det kontroll av tappen och livmoderhalsen den 24e, är jag mogen sätter de igång mig 25e el 26e.. Inte mogen så får vi ny kontroll efter några dagar och så fortsätter dom tills jag är mogen.. Kan ju erkänna att jag är väldigt nervös över ett ev. vändningsförsök.. För lyckas inte det vilket är 50% chans så blir det ju snitt. Vilket jag helst inte vill.. Fast bara hon kommer ut levande och frisk är jag ju överlycklig! Så ska inte gnälla, men orolig är jag. De närmaste två veckorna nu kommer vara ganska påfrestande, både fysiskt och psykiskt.. Men har jag klarat allt annat med denna graviditet borde jag ju fixa det här med..
Nu vill jag bara ha ut våran älskade bebis levande!!! Så om ni vill vara så snälla och fortsätta hålla tummarna för oss :)
Dags för sängen!
Natti natti!
Mage v.35+3 &Mobil
Dessa får duga
Sista UL
Imorrn är det dags för sista UL, även sista försöket att övertala läkaren om igångsättning.. Åh håll tummarna för mig. FÖr jag orkar verkligen inte mer! Har haft ont inatt, typ som kosntant mensvärk. SÅ det är väl troligen bara att fröken fixerar sig, hade det varit förvärkar borde de ju komma och gå m,en det här var ihållande. Blev bättre imorse men har känt det hela dagen och gör det ännu.
Idag har jag hunnit mde lite saker. Varit med Malin på Arken, sen kom min underbara pappa hit och monterade hyllor i badrummet och skruvade upp rullgardinen i sovrummet. Efter det käkade vi tillsammans, sen dess har jag tagit mig i kragen och gjort klart mobilen som jag började på när jag väntade Neo. SÅ nu hänger den ovanför skötbädden. Blev ganska nöjd, den är inte vackrast i världen, men jag har pillat med den helt själv och är väldigt stolt över mig själv faktiskt.
Just nu är det en liten tjej som hickar för fullt i magen, och den fyrbenta liggerbredvid och snarkar. Ska ta och hoppa i säng nu men om jag kommer in på bloggen med mobilen så slänger jag in bild på magen och på mobilen. Ville inte funkar förut så vi får se...
Natti Natti!
Åh btw, så stavfel m.m beror på en stor mage i vägen ;)
Tiltad
Vissa saker kan onekligen få mig rasande förbannad. Och ikväll var verkligen en sån kväll.. N och S skulle gå på hockey och dricka några öl, fine by me. Så länge N har telefonen i beredskap.. Efter tredjeperioden ringer min just då ointelligenta sambo och säger att de blivit bjudna i en loge och nu har de blivit medbjudna till stan. Vansinnet tog över och jag la bara på. Hur kan man ringa och frgåa en sån sak när jag förhoppningsvis ska föda om två veckor, och som det känts de sista dagarna, tidigare än så. Jag har hela tiden under denna graviditet sagt till N att Oktober blir nykter och han får hålla sig hemma. Det har han hållt med om hela tiden. Ända tills ikväll.. Jag blev ju som sagt helt galen och tog med hund och medecin för några dagar hem till syster och tänkte våldsgästa hennes soffa några dagar.. Irrationellt beteende ja vet. men just då lät det som en bra plan. Kom hem till min underbara syster och hinner väl inte vara där mer än 10 min så börjar puckot ringa.. och ringa och ringa. jag skickade inte så trevliga sms istället för att svara, men troligen var promille halten för hög för han fortsatte ringa. Vid en punkt tänkte jag kasta telefonen i golvet, men kom till sans och svarade istället. Då ringer han för att säga att de båda är hemma nu.. Fortfarande irriterad så gick jag och ulli en sväng innan jag lugnat mig tillräckligt för att inte ladda på med en rak höger på dem båda.. Så här sitter jag nu, har fått häva ur mig det jag ville säga, men fyllona är inte så kontaktbara, men jag hoppas nått fastnade. Är ju fortfarande arg över hans dumhet, men eftersom jag testade hallonbladste ikväll och ett raseriutbrott plus te kan ju verkligen starta förlossningen.. Så jag håller mig i v-rummet nu tills jag ska hoppa i säng, vilket blir alldeles snart. Imorn får jag lite hämnd, genom att sätta N i arbete, likaså S. Det får dom fan ta..
Känns aningen bättre nu när jag skrivit av mig lite iaf..
Är i samma vecka som vi förlorade Neo nu och det känns, tårarna kommer och går varje dag. För minsta lilla.. jag längtar så fruktansvärt efter denna lilla tös nu så det går inte att beskriva.
Ska lägga in en bild imorrn på magen tänkte jag.
Gonatt sålänge.
Tårar
Ja ikväll kom dom som på beställning, hade besök den första kvarten av Johan, men tror han såg på mig att jag skulle inte bli trevligt sällskap så han åkte hem. Från det att han klev ut genom dörren så stor grät jag mig igenom hela programmet. Så många känslor som kom tillbaka. Jag såg alltså på Sanning och konsekvens på tv3. Det handlade om myten om minskade fosterrörelser i slutet av graviditeten.. Och en sak som tjejen sa var verkligen sanning, det jobbiga var inte att föda ett dött barn, utan att lämna honom på sjukhuset och själv åka hem. Det var fan det jobbigaste..
Veckorna går iaf även om de för mig går supersakta, så går de framåt. En sak som irriterat mig många gånger nu och senast igår, är när folk säger till mig och N, är ni inte nervösa nu när ni äntligen ska bli mamma och pappa... Då vill jag bara skrika att vi är redan föräldrar, Neo lever inte men han är fortfarande våran son, han levde i 8 månader och kommer aldrig glömmas. Visserligen menar ju folk inget illa, men jag tar verkligen illa vid mig och mår dåligt, dom människorna får det till att min älskade son aldrig levt eller existerat!! Usch för såna kommentarer!! Likaså för " oj är du säker på att det inte är tvillingar"... Vissa är verkligen inte i synk med sin käft.
Oj vilket gnäll inlägg, men det får ni leva med. Nu är det dags för sängen och lyssna på lite hjärtljud så kanske jag blir på bättre humör :)
Hej hopp.
Vecka 34+0
Det verkar som om tiden går fort, men när det kommer stunder som just nu så går tiden i snigelfart. Hade jag inte haft dopplern nu så hade jag förmodligen gråtit.. Vaknade för en timme sen ungefär och väntade på att Bell skulle göra detsamma, men efter 30 min av väntande, buffande och knuffande fick jag ta till dagens teknik. För jag fick inget gensvar alls.. Hittade hjärtljuden relativt snabbt, men eftersom jag vet att hon verkligen inte tycker om när jag har dopplern så har oron inte släppt helt för inget gensvar nu heller.. Ska ta den förbannade sprutan och se om lite frukost går fart på henne. Usch, det här är tortyr... :(
