Neo våran Ängel

Förberedd inför kejsarsnitt!
Klockan är 06.37 och världens gulligaste bm Lena (var med när Neo föddes) har satt droppnål och kateter.
Jag har en vidrig smak i munnen efter gårdagens sömntablett och måste ju vara fastande så en god skvätt trocadero får jag ju inte förlusta mig med heller, och jag vill helst inte lämna sängen för att borsta tänderna, så jag får väl snällt vänta tills N kommer.

Idag är dagen D och jag har fortfarande inte begripit det. Jag slapp iaf bli sövd, nu måste jag ju dock ta ryggmärgsbedövning och den brukar inte vara så trevlig heller faktiskt.

Man kanske ska försöka slumra lite innan N kommer strax före 8.

Godnatt/Godmorgon?

Kejsarsnitt inbokat!
På fredag blir bell storasyster, och då menar jag om två dagar!
Som vi längtar efter att få träffa denna krabat nu. Vi har försökt förbereda oss mentalt att hamna på neonatalen men helt förberedd blir man nog aldrig. Det ska bli skönt att hen kommer ut iaf eftersom min mage av erfarenhet inte är en trygg plats.

Nä nu måste jag duscha så jag är fen och fräsch inför ul idag där de mäter tillväxten på bebis :)

Hej!

Igår fick jag mycket besök! Det var så trevligt! Men allt har ett pris sägs det ju..

Började få lite ont i de nedre regionerna vid lunch, men valde att ignorera då jag såg fram emot mitt besök kl 14 och så gärna ville komma ut en stund.

Smärtan höll i sig under alla mina tre besök, och när alla åkt hem fick jag ta tjuren vid hornen, efter toa besök började det sippra igen, blodblandat..
CTG togs, allt såg bra ut så när som på en sammandragning. Febern låg på 37,7 och det fick fart på bm, hon tog blodprov för att kolla infektion.

Ett par timmar senare hade smärtan avtagit och febern gått ner, blodprovet visade liite högre än de föregående jag tagit.

Ny dag och inte lika ont, men det sipprar.

Jag hade hoppats på permis hem några timmar men det är bara glömma.. 11 dagar till innan snittet. På detta fina rum, med den sköna sängen.

Halleluja!

Tror jag ska ta en joggingtur så kanske det händer något för jag vet inte om jag fixar det här mycket längre :'(

Jag tycker mig ha ganska bra koll på människorna runt om mig.. Alltså hur de fungerar. Vad de har för åsikt om mig osv.
Sen Jag hamnade här på sjukan har jag insett till fullo vilka som bryr sig om mig och mitt barn eller mina barn kan jag säga. Jag är inte personen som hänger ut någon med namn och det räcker för min del med vetskapen om hur framtiden ska bli. Relationsmässigt menar jag då.
Innerst inne vill jag gråta för det är tragiskt att man kan bete sig så och hoppas att ingen märker något.. Men jag ska inte gråta över spilld mjölk, för mjölkjäveln är ändå sur.

Nu har vi nog bestämt oss för ett namn iaf :)
Verkligheten känns inte lika långt bort nu..
Om två veckor ca har vi två fantastiska mirakel hos oss och de är bara våra! Vi har skapat dem och vi får äran att forma deras framtid och uppfostran!

Ber om ursäkt för vimsinläggen, men utan någon att prata med är det lätt hänt ;)
Get over it!

Ja när man bara sitter/ligger i denna cell så florerar ju tankarna. Nu verkar det som om det är som mest två veckor till vi får ut våran lilla skatt. Då är vi i v 35+0.. Men detta gäller ju bara om bebis vill stanna i magen tills dess..

Iaf, så har ju jag och N funderat lite namn men har inte så jättemånga alternativ än. Vi har två som vi fastnat för, jag för det ena och han för det andra såklart. Så nu söker vi lite mer alternativ. Hittade en sida igår med ovanliga och vissa riktigt fina. Så nu ska jag skriva ihop en lista på de jag gillar mest och Nichlas skulle göra likaså tills vi ses senare idag :)

Ja, det är väl min höjdpunkt idag, vi ska även hälsa på på prematur avd.

Är lite nervös över känslorna som kommer komma dock. Men jag har ju min klippa med mig!

I övrigt har det inte sipprat mer fostervatten sen i förrgår så jag hoppas jag kan få lite utomhus permis idag och bli utrullad och bara få känna en liten bris av hösten.
Ni anar inte hur detta tär på mig att bara va inne i detta rum..

Crap!!!

Häromveckan fick jag frågan, hur vet man om man fortfarande är kär i den man lever med?

Rent spontant när jag fick frågan blev jag lite paff, och hade väl inte något riktigt svar då. Men nu tror jag faktiskt jag har det.

Jag vet att jag är kär i min Nichlas, för hur illa det än är med mig så vill jag veta att han har det bra. Jag vet att jag kan lita på att han ställer upp i nöd och lust.
Efter vi förlorade Neo växte vi samman på ett sätt jag inte kan beskriva. Nu står vi inför ett nytt kapitel med prematur barn. Och Nichlas har blivit tvingad att bli pappa på heltid. Och han överträffar mina förväntningar varje dag som går.

I vårt förhållande har det oftast varit jag som tagit det mesta ansvaret för bell, tex byten läggning badning matning. De senaste veckorna har Nichlas fått gjort det mesta under lite guidning av mig.
Nu när jag är inlagd sköter han allt klockrent, tom bättre i vissa avseenden. Under de timmar jag fick komma hem i tisdags så såg jag att han har egna rutiner, i motsats till mig så plockar han bort och gör fint i köket efter varje måltid. Det gör sällan jag.. Det enda jag egentligen har att "klaga" på är väl tvättningen. Men eftersom jag alltid skött det så är det inte så konstigt. Nu har han insett att kläderna börjar sina så nu ringde han och ville ha lite teknisk hjälp.

Jag är kär för han och bell och baby är dom som ständigt är med mig i tanken. Han får mig fortfarande att skratta och vi visar varandra kärlek genom de små detaljerna.

Vimsigt inlägg kanske, men jag behövde få skryta lite över min prins!
Som jag vill dela mina med och motgångar med.

Ja så låter framtiden ett tag framöver. Efter två dagar på observation blev jag äntligen hemskickad strax innan lunch tisdag 20/8. Överlycklig och utsvulten hann jag få kramas med bell och N och svulsta i mig både lunch och middag innan det var dags att ta tag i verkligheten igen. Något började sippra vid 13 tiden efter jag kommit hem.. Och fortsatte hela dagen, så efter middagen tog jag tjuren vid hornen och ringde förlossningen. Kom in igen.. Orden jag egentligen inte ville höra, men anade att de skulle komma. Jag som kunnat döda för en natt i våran säng med min fina familj. 19.26 stod jag i p-huset och tryckte på hiss knappen.

Kommer in på FL och bm vill titta på bindan som jag fyllt till 1/3 på vägen in i princip. Hon var av modellen erfaren och kunde med all säkerhet säga att det var fostervatten.

På med CTG igen, sen tas tempen, urinprov, odling i puppiluringen och blodprov. Doktorn kommer in och berättar på ett ungefär vad som kommer ske.
-inlagd minst två dygn med strikt sängläge förutom toa besök, följt av lyssning efter hjärtljud efteråt.
- kortison spruta x2
-penicillin för att utesluta infektion

Sen berättar doktorn att helst vill man att bebis är kvar till v 34, och jag är i 32+4 nu. Man kommer göra allt för att stoppa förlossning men vi måste ställa in oss på att bebis kommer bli prematur.

Jag är alltså själv under hela tiden men det är ju för att N måste ju ta hand om vår prinsessa! Han kommer såklart in när det händer något.

Som tur är är alla med undantag för någon enstaka personal helt fantastiska! De försöker berätta lite mer ingående vad som kan hända och vad som kommer hända. Vi ska tex få hälsa på på neo avd för att mentalt vara lite mer förberedd, just nu ligger bebis med stjärten neråt, och vändningsförsök går inte då det är så lite fostervatten. MEN! Kroppen är ett under och det kan ff bildas nytt fostervatten. Men gör det inte det så är kejsarsnitt enda utvägen..

Kl är just nu 05.17 och jag känner inte alls att kropp och knopp vill samarbeta och sova. Men jag lär väl försöka.. Igen.

Hej så länge!

Jo just ja, frivilliga att bjuda mig på lunch och middag gärna från donken, subway och liknande, skicka ett sms för att få reda på min beställning. Man måste även kunna köra ut maten till rum 12 på BB. Tack på förhand!#less#på#sjukhusmat/roadkill

Ja som för alla andra så händer det en del mellan gångerna man skriver. Och i skrivandets stund ligger jag i ett kalt och tråkigt rum med endast Simpsons som sällskap. Jag ligger mao på BB men med bebis kvar i magen.
Det började i onsdags när man med ul tyckte att fostervatten mängden var lite i underkant. Hemskickad med tid en vecka senare. Så igår började (ursäkta) flytningarna bli väldigt rikliga och vissa var blodblandade.. Ringde och rådgjorde, och fick rådet att avvakta ifall det kom mer blod.
Natten lugn, morgon likaså. Sen vid 11.30 kom det färskt blod när jag gick på toa. Och här tvekas inte utan jag ringde på en gång och fick komma in.
Först togs CTG, som var normal vad jag förstod. Sedan utvändigt ul, ff lite fostervatten men inom ramen för normalt. Sen gyn undersökning och vaginalt ul. Doktorn kunde inte se var blodet kommer ifrån och för att få en bättre koll på vad som händer så är jag alltså kvar på observation. Har order att ligga i sängen och endast kliva upp för att kissa, och när jag kissat måste jag ringa på klockan för att en bm ska lyssna på bebis hjärtljud.

Så här ligger jag nu så ofantligt uttråkad..

Ja trafiken klarade jag superbt både ner, från och inne i Sthlm för som de flesta vet så blev vår 72timmars Riga kryssning en 23 timmars till Åbo. Plus en natt i Huddinge och en dag på Skansen. Jag körde alltså bil från Sthlm city till Huddinge och sen från Huddinge rätt in i smeten till Skeppsholmen, sedan därifrån via Sergels torg ( ja jag höll mig på vägen och körde ju inte på själva torget) hem igen.

Men bilresan var mindre trevlig eftersom AC i vår bil inte kyler mer än till ca 22 grader, så på vägen ner fick jag stanna på första bästa ficka eftersom jag kände symptom av en svimning. Det brusade i öronen och jag fick verkligen koncentrera mig på att hålla ögonen öppna och på vägen, så på vägen hem blev det istället många pauser med luft. Istället för olidlig värme så öppnade himlen sig på vägen hem när vi var i gnarp och istället för att ligga på 100km/h fick jag krypa på 65 eftersom mina vindrutetorkare inte kunde hålla undan regnet. Men hem kom vi, och städat var det! Tack syster!!!

Nu har jag ju inte kommit mig för att skriva nått sen dess men jag är iaf inte sämre än någon annan vars blogg jag följer förutom en, hon är iaf ordentlig och uppdaterar varje dag. Medans vissa har någon form av respirator igång på sin blogg. Haha!

Magen växer mer än jag skulle önska ibland då jag funderar på att kontakta närmaste museum och informera om en ny Sorts dinosaurie vid namn gigantosaurus som precis upptäckts.
Bm misstänker att jag även denna gång har väldigt mycket fostervatten då mitt sf mått ligger på den övre kurvan. Det positiva är att jag gått ned 4 kilo än så länge. Dom lär jag lägga på mig den närmsta tiden då jag är på min tredje helt rökfria dag. Yey mig!

Men det är både på gott och ont då mitt humör och min sambos humör har en tendens att krocka. Min kära sambo har avlagt ett nykterhets löfte och är inne på sin tredje vita vecka. Starkt gjort av honom men hans humör slår fan mitt. Och då har jag ett sjuhelvetes.. Idag har vi inte sagt ett enda trevligt ord till varandra och vad jag kan minnas så har vi nog inte ens omfamnat varann heller. Vi gnabbas och tjafsar över minsta lilla men i allmänhet försöker vi nog omedvetet hålla oss i olika rum..

Jaja, det ordnar sig nog det här med. Annars blir man en rökfri tjock ensamstående mamma helt enkelt.
Ouff.