Sämsta bloggaren ever..
Jag har varit helt värdelös att uppdatera på sistone, och jag ber så mycket om ursäkt. Jag har ju börjat övningsköra, och igår testade jag att backa och fickparkera. Dock inga andra bilar men jag fixade det galant om jag får säga det själv :) Jag har även hunnit med att ta en minitripp med pappa och hans nya husbil. Mysigt och fint väder. Vad mer kan man begära?
Dagarna går annars väldigt sakta och jag känner mig oerhört osocial. Dels för att olika känslor kokar inom mig och dels för att det känns som en evighet till Rutinultraljudet. JAg har kommit i en fas där jag tror att pluppen har dött. Så på fredag ska jag till bm och få lyssna så det finns hjärtljud.. Sjukt nervös. Jag vill inte gå igenom samma helvete igen.
Vet inte om jag skrivit det, men jag har även varit till minneslunden och nu verkar det som om de sänkt ner våran älskade Ängel. Nu återstår att göra ett blomsterarr. (ska försöka göra ett själv) samt köpa en ängel och ställa dit.
Jag kan bli irriterad på min omgivning ibland, en del har säkert att göra med gravid hormoner, men bara för att jag har ett nytt liv i magen betyder det inte att jag inte sörjer längre, att jag "kommit över" Neo, att hela min vardag är lyckofylld och jag dansar på små moln. Tvärtom, jag har inte kunnat glädjas åt denna graviditet än, och kommer nog inte göra det förrän jag vet att vi får med oss en levande bebis hem. Jag vill vara glad, men hittar inte riktigt vägen dit. Jag vill fortfarande prata om Neo, han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag förstår att det är jobbigt för många att prata om det, dom är osäker på vilken reaktion som kommer om de frågar. Men ibland behöver jag faktiskt bara få säga hur otroligt vacker han var, vilken underbar förlossning, att jag fixade det. Att jag och N fortfarande står på våra ben.
Ber om ursäkt för det lite tragiska/gnälliga inlägget. Men just idag är en jobbig dag. En av mina fd bästa vänner ligger på förlossningen, och mitt trasiga liv är mer uppenbart just idag. Även om hennes inte är tipp topp heller, så kommer hon med största säkerhet få hem sitt andra barn. Vad har jag? En gipsavgjutning och ett kort på en liten babyblå kista...
Usch.
Just ja, fick en fråga i förra inlägget, sprutorna heter fragmin och ska göra så att blodet inte koagulerar sig. Jag har tydligen risk för blodproppar. Kram!
Dagarna går annars väldigt sakta och jag känner mig oerhört osocial. Dels för att olika känslor kokar inom mig och dels för att det känns som en evighet till Rutinultraljudet. JAg har kommit i en fas där jag tror att pluppen har dött. Så på fredag ska jag till bm och få lyssna så det finns hjärtljud.. Sjukt nervös. Jag vill inte gå igenom samma helvete igen.
Vet inte om jag skrivit det, men jag har även varit till minneslunden och nu verkar det som om de sänkt ner våran älskade Ängel. Nu återstår att göra ett blomsterarr. (ska försöka göra ett själv) samt köpa en ängel och ställa dit.
Jag kan bli irriterad på min omgivning ibland, en del har säkert att göra med gravid hormoner, men bara för att jag har ett nytt liv i magen betyder det inte att jag inte sörjer längre, att jag "kommit över" Neo, att hela min vardag är lyckofylld och jag dansar på små moln. Tvärtom, jag har inte kunnat glädjas åt denna graviditet än, och kommer nog inte göra det förrän jag vet att vi får med oss en levande bebis hem. Jag vill vara glad, men hittar inte riktigt vägen dit. Jag vill fortfarande prata om Neo, han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag förstår att det är jobbigt för många att prata om det, dom är osäker på vilken reaktion som kommer om de frågar. Men ibland behöver jag faktiskt bara få säga hur otroligt vacker han var, vilken underbar förlossning, att jag fixade det. Att jag och N fortfarande står på våra ben.
Ber om ursäkt för det lite tragiska/gnälliga inlägget. Men just idag är en jobbig dag. En av mina fd bästa vänner ligger på förlossningen, och mitt trasiga liv är mer uppenbart just idag. Även om hennes inte är tipp topp heller, så kommer hon med största säkerhet få hem sitt andra barn. Vad har jag? En gipsavgjutning och ett kort på en liten babyblå kista...
Usch.
Just ja, fick en fråga i förra inlägget, sprutorna heter fragmin och ska göra så att blodet inte koagulerar sig. Jag har tydligen risk för blodproppar. Kram!
3:e dagen
Veckan som gått har varit upp och ner. Fick reda på att jag måste äta tabletter och ta sprutor varje dag, resten av graviditeten. Ta sprutor på sig själv är INTE kul. Gick till pappa i lördags så han fick visa hur man ska göra. Han tar ju insulin, fick iaf testa 4-5 gånger med en insulin nål. Tom alltså.. Första sticket skrek jag bara och vägrade, men efter lite diskussion med mig själv så var det bara göra det. Jag har ju inget val. Diabetes nålen var ju okej, kändes knappt! Sen när jag plockade fram min egen.. jisses! Den var längre och grövre, plus att massa vätska skulle in också.. Men jag gjorde det. Och idag har jag alltså tagit min tredje spruta själv. Känns jobbigt att det är ca 200 dagar kvar till BF, sen ska jag även ta sprutorna en tid efteråt.. NU hoppas jag iaf att de får en anledning att sätta igång mig, vill ju helst inte gå längre än vecka 36-37. Vi får väl se vad de säger lite längre fram. Just nu tampas jag med tankarna att plupp ligger död därinne och jag sticker mig själv helt i onödan. Idag gick vi in i vecka 13 (12+0) så det känns ju bra. Men eftersom jag inte litar på något så är jag inte riktigt glad än. Det är konstigt hur hjärnan fungerar..
Hur spenderades helgen då?
Jo, i fredags var det lugna puckar framför tvn. Sen på lördag var det ju nål premiär på förmiddagen, sen vid 14 styrde vi kosan ner till varvet och grillning. Baby tyckte det var underbart att vara lös och skötte sig utomordentligt! Maten var super, och sällskapet likaså. Vid nio var både jag och Baby ganska trött så "momme" skjutsade hem oss och "moffa". Nichlas blev kvar, han ville surra med Örjan och fylla på vätskan i kroppen. Men vid elva hade även han kommit hem. Baby låg däckad på soffan medans jag väntade på herrn i huset. Han hade ju glömt sin nyckel hemma, tur han kom vid elva för mina ögon gick i kors..
Igår var det lugnt, N var ju aningen inte pigg ;) Så jag och Baby hängde på "momme" till Sulå och hämtade lite mer saker.
Idag ska jag på Birsta med Ida och Loke, hoppas på ingen magsjuka idag.
Det var allt för denna gång, måste in i duschen och fika nått innan avfärd.
Hej!
Lyser upp dagen med en bild på monstersprutan ;)
Hur spenderades helgen då?
Jo, i fredags var det lugna puckar framför tvn. Sen på lördag var det ju nål premiär på förmiddagen, sen vid 14 styrde vi kosan ner till varvet och grillning. Baby tyckte det var underbart att vara lös och skötte sig utomordentligt! Maten var super, och sällskapet likaså. Vid nio var både jag och Baby ganska trött så "momme" skjutsade hem oss och "moffa". Nichlas blev kvar, han ville surra med Örjan och fylla på vätskan i kroppen. Men vid elva hade även han kommit hem. Baby låg däckad på soffan medans jag väntade på herrn i huset. Han hade ju glömt sin nyckel hemma, tur han kom vid elva för mina ögon gick i kors..
Igår var det lugnt, N var ju aningen inte pigg ;) Så jag och Baby hängde på "momme" till Sulå och hämtade lite mer saker.
Idag ska jag på Birsta med Ida och Loke, hoppas på ingen magsjuka idag.
Det var allt för denna gång, måste in i duschen och fika nått innan avfärd.
Hej!
Lyser upp dagen med en bild på monstersprutan ;)
