Söndag!
Idag har jag varit på promenad med "moffa" och Baby. Vi tog en rejäl sväng runt Vävland, vädret var väl inte det vackraste men det var inte kallt iaf. Underbart att våren börjar smyga sig på, för sen kommer sommaren och den vet vi ju alla att den brukar svischa förbi i ett nafs, sen kommer hösten och då kommer förhoppningsvis lilla pluppen titta ut. Imorgon går vi in i vecka 10, och tyvärr tar oron över helt vissa dagar. Men som tur är så kommer glädjen lika ofta :).
Vi har hunnit med att redan göra två ultraljud, det första när vi blev inskriven på specialistmödravården i vecka 6,
och det andra förra måndagen eftersom jag hade en kraftig blödning den 2:a april. Blödningen började på morgonen precis innan vi skulle åka iväg på travet, så jag ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle avvakta och istället ringa min BM på måndag morgon. Sagt och gjort, men redan på lördag kväll avtog det. På måndagen ringde jag min underbara bm och hon tyckte jag skulle ringa gyn och få komma in och kolla. Min underbara syster fick ila bort till oss och vara hundvakt eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bli borta, och världens snällaste svärmor skjutsade in oss till sjukhuset. Läkaren ställde massa frågor och till slut fick vi se pluppen. Nästan 2 cm lång och ett hjärta som dunkade på så fint. Hon beräknade oss till 8+0 alltså vecka 9. Dock så har blödningen fortsatt ända fram till idag, den har varit väldigt sparsam så jag är inte orolig. Ont har jag heller inte haft. Min kropp måste ha fått för sig att det var mens dags. Jaja, nästa gång är det iaf Rutin Ultraljud den 20/6
Återstår att fundera på om vi vill veta könet. Nu har vi ju testat att inte veta en gång, så det lutar åt att fråga hehe. Samtidigt vore det roligt med ovissheten ända tills pluppen tittar ut. och förhoppningsviss kommer med ett gallskrik.. Jag tror detta också är en kille, eftersom mina symptom är i princip likadana som med Neo.
Jaja, första inlägget avklarat, nu har jag en hund som krafsar på mig och vill busa, så adios så länge!
Vi har hunnit med att redan göra två ultraljud, det första när vi blev inskriven på specialistmödravården i vecka 6,
och det andra förra måndagen eftersom jag hade en kraftig blödning den 2:a april. Blödningen började på morgonen precis innan vi skulle åka iväg på travet, så jag ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle avvakta och istället ringa min BM på måndag morgon. Sagt och gjort, men redan på lördag kväll avtog det. På måndagen ringde jag min underbara bm och hon tyckte jag skulle ringa gyn och få komma in och kolla. Min underbara syster fick ila bort till oss och vara hundvakt eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bli borta, och världens snällaste svärmor skjutsade in oss till sjukhuset. Läkaren ställde massa frågor och till slut fick vi se pluppen. Nästan 2 cm lång och ett hjärta som dunkade på så fint. Hon beräknade oss till 8+0 alltså vecka 9. Dock så har blödningen fortsatt ända fram till idag, den har varit väldigt sparsam så jag är inte orolig. Ont har jag heller inte haft. Min kropp måste ha fått för sig att det var mens dags. Jaja, nästa gång är det iaf Rutin Ultraljud den 20/6
Återstår att fundera på om vi vill veta könet. Nu har vi ju testat att inte veta en gång, så det lutar åt att fråga hehe. Samtidigt vore det roligt med ovissheten ända tills pluppen tittar ut. och förhoppningsviss kommer med ett gallskrik.. Jag tror detta också är en kille, eftersom mina symptom är i princip likadana som med Neo.
Jaja, första inlägget avklarat, nu har jag en hund som krafsar på mig och vill busa, så adios så länge!
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Ta det nu lungt Maria så går det bra denna gång. Jag hade precis lika som du med blödningar när jag väntade Micke men visste då inte att jag var gravid. Utan trodde det var vanlig mens. Så det var i alla fall då vanligt att man kunde få en sådan blödning i början. Kram till er.
Trackback
