Neo våran Ängel

Idag är din ettårs dag, För ett år sedan stod mamma och pappa och väntade på taxin hem från sjukhuset. Utan dig. Det var den värsta och bästa dagen i mitt liv. Det bästa var att vi fick se dig, känna dig. Och det värsta var att åka hem utan dig. Jag kommer fortfarande ihåg det lilla ansiktet, alldeles blått. Hur han hade drag av både mig och nichlas. Tänk att ett år har sprungit iväg. Nu har vi Bell och jag försöker ta vara på varje dag som den vore den sista med henne.. Låter hemskt men min hjärna är inställd på att hon ska tas ifrån oss också så jag vill ta vara på varje sekund.Varje dag tänker jag "åh vi får uppleva ännu en dag med henne". När hon sover måste jag kolla henne ofta så hon andas, så jag kan aldrig riktigt slappna av.. Men vad gör de om hundra år, bara hon är hos oss. Julen är i princip över nu, och den gick bättre än jag trodde, var rädd att saknaden och sorgen skulle ta över för mycket. Men hela familljen har stöttat och funnits där för mig. Visst har det varit jobbigt vissa stunder, men så fort tårarna började smyga sig på, plockade jag upp det finaste jag har och pussade på henne.och kände glädjen över att ha henne. Neo kommer alltid finnas hos oss i våra hjärtan, alltid älskad aldrig glömd. Dessvärre kommer Bell utstå dubbelt så mycket pussar och kramar eftersom vi inte kan ge Neo några ;) Hela familjen fick verkligen välbehövlliga paket i jul och det tackar vi varmast för. Jag och bell fick även träffa min underbara kusin som kommit hem från USA efters två års studier. Och det var så mysigt att få krama om honom. Som jag har längtat! Och varit avundsjuk förstås... ;) Nej nu har jag inte tid att sitta här, måste göra lite fint hemma inna min arbetande sambo kommer hem.