Neo våran Ängel

Neo skulle ha blivit 6 månader idag, helt ofattbart att för ett halvår sen kl 10.13 hade jag fött våran son, och vid kl 16 stod vi nere i garaget till sjukhuset och väntade på sjuktaxin, tomhänta. Ingen bebis med hem. Känslan går inte att beskriva, sorg är inte ett tillräckligt starkt ord för vad vi kände. Nu har det gått ett halvt år, såren i hjärtat finns kvar, men har slutat blöda. Vi väntar barn igen, men lyckan har som sagt inte infunnit sig.

Vi var iaf för första gången tillsammans till minneslunden idag, jag och N. Jag ville ju göra ett arr. av blåa rosor att ta med, men jag har varken haft tid eller materialet till det. Så vi åkte in på Ica i hopp om att det fanns någon bukett iaf, men icke, så det blev en ros i kruka. Vi ville inte åka dit utan något att lämna hos honom. Nästa gång har jag köpt en ängel som jag skrivit Neo på som jag ska lägga dit. Usch, nu kommer tårarna igen, så detta blir allt för nu.

Kärleken till dig är evig älskade Neo
Saknaden efter dig är oändlig.