Neo våran Ängel

Jag har varit helt värdelös att uppdatera på sistone, och jag ber så mycket om ursäkt. Jag har ju börjat övningsköra, och igår testade jag att backa och fickparkera. Dock inga andra bilar men jag fixade det galant om jag får säga det själv :) Jag har även hunnit med att ta en minitripp med pappa och hans nya husbil. Mysigt och fint väder. Vad mer kan man begära?

Dagarna går annars väldigt sakta och jag känner mig oerhört osocial. Dels för att olika känslor kokar inom mig och dels för att det känns som en evighet till Rutinultraljudet. JAg har kommit i en fas där jag tror att pluppen har dött. Så på fredag ska jag till bm och få lyssna så det finns hjärtljud.. Sjukt nervös. Jag vill inte gå igenom samma helvete igen.

Vet inte om jag skrivit det, men jag har även varit till minneslunden och nu verkar det som om de sänkt ner våran älskade Ängel. Nu återstår att göra ett blomsterarr. (ska försöka göra ett själv) samt köpa en ängel och ställa dit.

Jag kan bli irriterad på min omgivning ibland, en del har säkert att göra med gravid hormoner, men bara för att jag har ett nytt liv i magen betyder det inte att jag inte sörjer längre, att jag "kommit över" Neo, att hela min vardag är lyckofylld och jag dansar på små moln. Tvärtom, jag har inte kunnat glädjas åt denna graviditet än, och kommer nog inte göra det förrän jag vet att vi får med oss en levande bebis hem. Jag vill vara glad, men hittar inte riktigt vägen dit. Jag vill fortfarande prata om Neo, han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag förstår att det är jobbigt för många att prata om det, dom är osäker på vilken reaktion som kommer om de frågar. Men ibland behöver jag faktiskt bara få säga hur otroligt vacker han var, vilken underbar förlossning, att jag fixade det. Att jag och N fortfarande står på våra ben.

Ber om ursäkt för det lite tragiska/gnälliga inlägget. Men just idag är en jobbig dag. En av mina fd bästa vänner ligger på förlossningen, och mitt trasiga liv är mer uppenbart just idag. Även om hennes inte är tipp topp heller, så kommer hon med största säkerhet få hem sitt andra barn. Vad har jag? En gipsavgjutning och ett kort på en liten babyblå kista...


Usch.






Just ja, fick en fråga i förra inlägget, sprutorna heter fragmin och ska göra så att blodet inte koagulerar sig. Jag har tydligen risk för blodproppar. Kram!