Neo våran Ängel

Igår var det elva månader sen, min älskade ängel kom för att lika snabbt lämna oss. Elva månader.. Herregud va tiden har gått fort, nu sitter jag här med en liten prinsessa som ligger och pruppar för fulla muggar i vaggan. Har många delade känslor just nu, och det kom över mig igår när mamma hjälpte mig sätta upp ljusstakarna. Det är snart jul igen. Förra julen önskade jag bara att det aldrig mer skulle bli jul, att den julen aldrig hade varit för då hade ju Neo levt. Å andra sidan hade jag inte suttit här med min underbara dotter om inte allt hänt. Så ja, många delade känslor.. Vardagen börjar rulla på bra, jag har fått vända på dygnet en aning då Bell tycker det är mycket roligare att vara vaken på natten. Så jag och fröken brukar somna in vid 2-3 tiden och eftersom hon har blivit en pruppmaskin med ont i magen så blir det gråt x antal gånger på natten, vilket resulterar i att vi kliver upp ca 11 på förmiddagen. Men det gör inget, för får jag bara se in i hennes små djupblå ögonen så blir jag pigg och gör allt för henne. Ang. pruppningar och ont i magen så har vi nu testat det mesta. Minifom,semper magdroppar, massage.. Vi har även testat ge henne ersättning, hon tyckte om det, men hade en tendens att göra en excorsisten varje gång och spy en fontän. Så vi la ner.. BM på BVC är även hon en dinosaurie, hon vägrar lyssna på vad jag säger utan avbryter mig så fort jag påbörjar en mening. Hade en period när jag var helt deprimerad över att bell mestadels grät och kände mig värdelös eftersom det troligast var min mjölk som inte "dög". Det enda jag fick höra från BVC var.. "fortsätt amma". Vilken frustration det är när jag känner att mitt barn inte blir nöjd eller får ont i magen av min mjölk och det enda råd jag får är att fortsätta plåga henne med magont. Inte ett ord om att jag kan prova ge henne ersättning.. Nej men huvudsaken är ju att det ammas, sen om både barn och mamma mår dåligt spelar väl ingen roll. Idiotkärring. Bell har ju fortfarande strul med magen men det har blivit bättre, som sagt, hon verkar ha många fisar på tvären. Men hon får inte så ont att hon gråter längre iaf. Nästa stycke kan svida lite för vissa, men försök förstå iaf. Jag är dålig på att ta kritik, nej lögn.. jag är urusel på att ta kritik. Jag tycker inte om att be om hjälp, men jag gör det när jag måste. Jag vill klura på saker själv.. Så när jag får råd från många människor tar jag försvarsställning, känner mig som att dom tycker jag är en idiot. Att jag inte fattar nåt. Vill jag ha råd, ställer jag en fråga. Och nu när man precis fått barn så störtregnar det med råd och tyckande och tänkande från väldigt många. Utom BVC då.. Jag vet att dom menar väl med alla råd och tips, men försök gå tillbaka till när ni själva fick barn, uppskattade ni verkligen allt ni fick höra från höger och vänster? Ber om ursäkt om det sved, men som sagt, många råd till mig, så borde jag ju få säga mitt jag med. Däremot så hoppas jag att när jag väl frågar om råd så hoppas jag verkligen att ni fortfarande vill ge dom.. Nu till något trevligare, på onsdag ska jag förhoppningsvis äntligen få träffa min Ida. Har inte sett henne sen dan efter förlossningen typ. Och då möttes vi en snabbis inne på sjukan av ren slump.. Hon har det jobbigt nu och jag hoppas kunna vara till någon hjälp för henne. Hon var en otrolig klippa för mig efter Neo och jag hoppas nån dag kunna återgälda det. Nu är det nån som är hungrig, så vi får se när nästa update kommer ;) Puss och kram!