Tårar
Ja ikväll kom dom som på beställning, hade besök den första kvarten av Johan, men tror han såg på mig att jag skulle inte bli trevligt sällskap så han åkte hem. Från det att han klev ut genom dörren så stor grät jag mig igenom hela programmet. Så många känslor som kom tillbaka. Jag såg alltså på Sanning och konsekvens på tv3. Det handlade om myten om minskade fosterrörelser i slutet av graviditeten.. Och en sak som tjejen sa var verkligen sanning, det jobbiga var inte att föda ett dött barn, utan att lämna honom på sjukhuset och själv åka hem. Det var fan det jobbigaste..
Veckorna går iaf även om de för mig går supersakta, så går de framåt. En sak som irriterat mig många gånger nu och senast igår, är när folk säger till mig och N, är ni inte nervösa nu när ni äntligen ska bli mamma och pappa... Då vill jag bara skrika att vi är redan föräldrar, Neo lever inte men han är fortfarande våran son, han levde i 8 månader och kommer aldrig glömmas. Visserligen menar ju folk inget illa, men jag tar verkligen illa vid mig och mår dåligt, dom människorna får det till att min älskade son aldrig levt eller existerat!! Usch för såna kommentarer!! Likaså för " oj är du säker på att det inte är tvillingar"... Vissa är verkligen inte i synk med sin käft.
Oj vilket gnäll inlägg, men det får ni leva med. Nu är det dags för sängen och lyssna på lite hjärtljud så kanske jag blir på bättre humör :)
Hej hopp.
Hurredu! Det är din blogg och du får "gnälla" preciiis hur mkt du vill! Häv ut det bara! ;) Och nästa gång nån frågar er ngt så urbota dumt, släng i ansiktet på dom att ni faktiskt ÄR föräldrar till den finaste lilla killen! :-*
