Flytt!
Ja som några av er vet har vi äntligen fått flytta! Nu har vi bott här i en vecka, och lägenheten trivs jag underbart med. Grannarna på ena sidan har två hundar som är lite skällig, men vi har ju Baby som är likadan så kan inte gnälla.. Däremot på den andra sidan har vi en unge som inte alls faller mig i smaken, paret med hundarna verkar inte heller gilla henne särskilt mycket. Hon vet inte vad nej betyder..När hon ställt tjugo frågor och jag artigt svarat nej så fortsätter hopn med lika många till, ända tills jag får nog och bara ignorerar henne och går in. Som tur är ska den familjen flytta den 1 November. Halleluja!Jag har jobbat på förskola och anser mig ha ganska bra tålamod, men med denna tjej orkar jag bara inte. jag vill kunne vara ifred på min uteplats, inte vara lekledare åt henne!!!
Hur går graviditeten då, jo den rullar på.. Men jag känner att jag inte kan vara ärlig med människor längre. Den rullar på, men inget med den känns bra. Men vad ska man säga när folk frågar hur magen mår.. "Ja förutom att den är en dödsfälla för tösen så är allt strålande".. Och de som säger att "det kommer gå bra denna gång" vill jag egentligen bara skrika till att det skulle gå bra första gången också, och hur fan gick det? Men istället håller jag tyst bara med och mmumlar ett ja.
Sen vet jag inte om jag har berättat om träffen med dinosaurien, även kallad läkare. Det verkar kört med igångsättning enligt henne. "Vi får se när du gått hela tiden om det blir tal om igångsättning.." Är kärringen helt jävla rubbad i huvet. Jag har ju för fan panikångest varje morgon och kväll om jag inte känner rörelser!! Imorse var verkligen en sån dag.. för varje morgon brukar jag säga åt Bell vänligt men bestämt att rör på dig nu så mamma kan slappna av.. Och det har funkat bra hittills. Hon har lyssnat.. utom imorse. Paniken syeg, vart fan har jag dopplern?? Vilket nummer är det till förlossningen, vem kan köra, vem ska ta baby.. Hittade dopplern och använde nog halva flaskan med gel, på med saken och pang bom så sparkar hon till dopplern så jag kan ha blivit delvis döv.. Men lever gör hon. Och jag kunde andas igen. Det är svårt att beskriva känslan som tar över, men jag liknar den vid dödsångest, för dör Bell också, då vet jag inte om mitt psyke klarar nå mer.
NU har jag skrivit av mig lite iaf, finns mer att skriva men jag tänkte va lite social med min syster innan hon ska bege sig ut i regnet för att gå de ca 30 meter hon har hem hehe. Inga bilder blir det heller. Men det kommer :)
Hej!
