Att vara besviken
Ja jag känner mig nere just nu, och arg och besviken. Det har nyss varit lön och vi vänder redan på kronorna. Jag ångrar att vi klippte oss, jag ångrar att vi var ut och käkade. Men å andra sidan så litade jag på N när han säger att vi har råd.. Jag blir besviken på honom att han fortfarande inte klarat sina poäng till skolan så han får CSN. Samtidigt är jag ju stolt att han jobbar så mycket. Men återigen, han har haft hela hösten på sig att klara tentorna. Nej, istället så börjar han plugga två dagar innan en tenta. Jag är bara så förbannat trött på att ha det så jävla dåligt ekonomiskt och det går ju tyvärr ut över nichlas. Men en del av mig blir irriterad över att han verkar leva i nån fantasivärld, det enda han säger är att jag är så negativ, och att allt fixar sig. När då undrar ju jag då..
Förlåt för gnäll, men jag måste få vräka ur mig sånt som jag inte kan säga till N och sedan ångra mig.. Ni vet i stundens hetta säger man mycket och kan inte få det osagt. För i slutändan blir ju inget bättre av att gnälla, så jag kanske ska ta rygg på N och försöka va positiv..
Bjuder på en liten knubbis iaf, den vackraste jag vet!!
