Neo våran Ängel

Nu är jag verkligen redo för sommaren, Less på vintern, nog för att den varit otroligt mild än sålänge men ändå. Slippa pälsa på mig och Bell för att gå ut med Baby är ingen dans på rosor. Sen att Baby inte har fattat att man ska gå på samma sida hela tiden gör inte saken lättare. Hon vinglar fram och tillbaka framför vagnen hela tiden. Vansinnesutbrottet är inte långt borta då kan jag säga. Hur är livet annars då? Jo det rullar på och vi har haft en liten gnällig period på fröken de sista dagarna. Kan bero på att hon var på hälsoundersökning och fick sina sprutor i torsdags. Who knows.. Gnällig är hon iaf. Men hon sover bra på nätterna iaf så jag ska väl inte gnälla, men det är svårt att få nånting gjort hemma när hon bara vill vara med mamma HELA tiden. Doktorn gav henne iaf betyget Väl godkänt och hon fick en stjärna i journalen.. sa han iaf. Jag har även tagit upp kontaken med min gamla vän åsa. Jag kände att jag måste ta tag i min rädsla över att träffa hennes son Felix. Trodde ju att jag skulle ramla ner i depressions gropen igen eftersom han och Neo skulle varit jämngamla. Men det gick riktigt bra! Jag har ju inte vänner så det kryllar om dom så jag måste ta vara på dom jag har! Nya bekantskaper har jag också fått, varje onsdag träffas jag, Bell, Linda och hennes son Melviin, Anna och hennes son Wille och Mikaela med dottern Meja. ALla barnen är jämngamla också så nu går man och längtar till varje onsdag för att komma hemifrån och bara fika och surra. Vad har jkag mer att förtälja då? Jo, Bell växer så det knakar, 5670g och 60,5 lång nu. Huvudomfånget var nu 40, 35 när hon föddes. tänk att man pressat ut det där nere. Jisses.. Nä vad säga om lite bilder. Om jag lyckas det vill säga.