Helgen
Nu är det iof bara lördag natt än, men helgen fick en dålig början, en utskällning som egentligen var menad till min syster. Men som alltid är det jag som får ta skiten. Idag började dagen bättre och har fortsatt så ända tills nu ikväll, en vän till N erkände att han gått bakom ryggen på oss och tack vare det så har vi ännu ett bekymmer. Otroligt besviken på honom eftersom vi alltid ställt upp för honom när han behövt det. Imorgon ska vi till rödbetsgatan för middag och firande av pension, så helgen kommer definitivt sluta bra, om inte nått oväntat händer när vi kommit hem förstås.
Ibland känns det verkligen som om jag tar på mig alldeles för mycket, och alltför ofta ofrivilligt. Jag kan inte hjälpa att min syster inte kommer ihåg att ringa vår pappa och berätta nyheter som tex att hon fått jobb. Och mär jag ber henne ringa, då skickar hon ett sms. Nu är jag rädd att pappa fått nog av att bli bortglömd, ja förutom när han ska bidra med pengar eller dylikt.. För då existerar han. Min pappa är självklart inte perfekt. Men jag förstår honom, att bara finnas till ibland är inte okej. Det som gör mig ännu mer besviken är att han tar ut sin besvikelse på mig, istället för att gå direkt till personen i fråga. Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att Bell aldrig ska behöva sitta i min sits. Jag ska göra allt i min makt för att förhindra det.
Usch va less och arg jag är just nu.
Till något positivare då, jag tänker plocka ut p-staven. Av en del olika orsaker.. Den sitter inte bra, jag kan inte belasta innerarmen utan att det spänner och gör ont. Och skulle jag bli gravid igen så okej, jag hoppas det inte tar sig förrän till hösten dock, så jag slipper ännu en sommar som gravid.
Nu känns humöret iaf lite bättre, så jag får tacka för ventileringen ;)
Godnatt!
