Lättirriterad
Ja som rubriken lyder så är jag verkligen inte på strålande humör.. Minsta lilla ord ur nichlas mun så vill jag starta ett bråk. Han behöver ibland inte ens göra något för att jag ska explodera. Igårkväll fick han sig en avhyvling för att han inte fattade att jag ville att han skulle göra mat till Bell medans jag la henne. Imorse när hon ätit, fick hon komma upp i sängen och mysa. Då fräser jag åt honom att andas åt ett annat håll för jag svimmar av hans andedräkt.. Så nu vill han inte ens prata med mig eftersom jag är en tickande satkärring.. Orsaken... Slutat röka...
Så har vi separerat den närmsta tiden vet ni varför..
Jag vill inte bli såhär, men någonstans inom mig så känner jag att jag vill inte sluta, eftersom han får ha kvar alla sina nöjen, spel, herrmiddagar etc. Jag tycker om att röka, jag får lite lugn och ro i ca 5 minuter, sen måste jag in igen och handskas med tvätt, disk, smuts, ett kinkigt barn, bajs blöjor m.m...
Såklart känner större delen att jag vill sluta, för att må bättre och spara pengar. Jag har provat sluta många ggr, och varje gång när mitt humör tryter och nichlas hamnar i skottlinjen, går han och köper cigg eller ber mig göra det för han står inte ut.. Man tackar för peppningen.
Nä nu ska jag fortsätta mysa med den jag älskar mest av allt....
