Längtan
Jag ligger just nu i sängen och tittar på en underbart vacker tjej som ligger och slumrar efter maten. Det är mycket som händer just nu, men också många tankar som trängs..
Det är ganska intressant, människors beteende i olika situationer. Och speciellt när döden kommer på tal, jag har en död son och jag tänker ofta på hur människor hanterar det när han kommer på tal. Dom tassar runt ämnet och vill helst bara sjunka genom jorden, de blir rädda att jag ska brista ut i tårar. Men jag gör inte det, det känns bättre att prata om Neo, för jag vill ju aldrig glömma honom. Och att inte få prata om honom är som att förneka att han nånsin existerat. Jag märker även dom som absolut inte alls visar minsta lilla hänsyn och stöddigt säger att risken för PSD i magen är minimal, det händer i princip aldrig. Nu dog ju Neo troligast tack vare navelsträngen runt halsen, men det är också en form av PSD. Jag begär självklart inte att alla ska vilja prata om döden och Neo jämt, men heller inte att man inte ska våga med rädsla för min reaktion. Men det som har en tendens att irritera mig mest är faktiskt folk som yttrar sig om allt, och även tror dom vet allt och inte minst tror sig ha rätt jämt. Usch!
Vilket svammel.. Haha!
Idag är det ju söndag och vi har varit på gåbingo på förmiddagen. Nu tänkte jag ta tag i städningen med tanke på finbesöket på onsdag ;)
Puss och.... Slem? ;)
https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2641745/images/2012/pic_201438031.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-2/2641745/images/2012/pic_201438036.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2641745/images/2012/pic_201438037.jpg" class="image">
