Neo våran Ängel

Äntligen är den avklarad!! Känner mig väldigt duktig faktiskt! Nu är det själva fordons fasen kvar bara. Jag slipper känna stressen, min lärare sa ju att jag måste ha klarat fas c innan halkbanan, och den är ju inte förrän 2/10. Nu kan jag ganska lugnt fokusera på F fasen. Testade den nu ikväll bara för att få ett hum om vart jag ligger och lyckades faktiskt få ihop 51/70 och det är ju inte så illa pinkat heller.

Idag shoppade jag verkligen loss med ett gäng underbara mammor och barn på birsta. Det mesta till Bell som vanligt men jag unnade mig även en bh och 3 par trosor åt mig själv. Det behövdes!
Sen kom Bell's farmor och farfar och hälsade på efter sin två veckors semester i Turkiet. Och om jag säger så här, pepparkakor är inte ens i närheten... Jisses va solbrända dom va! Nu längtar jag än mer efter en utlands semester!

De sista dagarna har jag tänkt en hel del på älskade lilla Neo, jag har gråtit en skvätt av både sorg och lycka. Tänt hans lilla ängel och förundrats över hur fort livet vänder. Först oändlig lycka över plusset, sen en sorg så smärtsam så ord kan nog inte beskriva den, sen 2 månader senare lycka och oro i salig blandning för att sen övergå i obeskrivlig lycka. 24e.. Ett datum som skänkt oss så mycket. 24/12 och 24/10.. Ironi? Ja kanske det..

Ibland känner jag bara sån total kärlek komma över mig när jag ser vår vackra dotter så jag får nästan svårt att andas!

Utan henne vore jag inget.

Mina älskade barn, Neo och Bell.

// natt svammlaren