Insikt
Jag tycker mig ha ganska bra koll på människorna runt om mig.. Alltså hur de fungerar. Vad de har för åsikt om mig osv.
Sen Jag hamnade här på sjukan har jag insett till fullo vilka som bryr sig om mig och mitt barn eller mina barn kan jag säga. Jag är inte personen som hänger ut någon med namn och det räcker för min del med vetskapen om hur framtiden ska bli. Relationsmässigt menar jag då.
Innerst inne vill jag gråta för det är tragiskt att man kan bete sig så och hoppas att ingen märker något.. Men jag ska inte gråta över spilld mjölk, för mjölkjäveln är ändå sur.
Nu har vi nog bestämt oss för ett namn iaf :)
Verkligheten känns inte lika långt bort nu..
Om två veckor ca har vi två fantastiska mirakel hos oss och de är bara våra! Vi har skapat dem och vi får äran att forma deras framtid och uppfostran!
Ber om ursäkt för vimsinläggen, men utan någon att prata med är det lätt hänt ;)
Get over it!
