Neo våran Ängel

Äntligen är hon ute, vår perfekta minsta prinsessa!
Kl 8.49 30/8 -13 såg hon för första gången dagens ljus. Och det med besked! Hon skrek i högan sky till mammas glädje eftersom för mig kändes det som om dom grävde i mig i timmar. Men så kom det underbara skriket!
Nichlas och barnläkaren tog med Leia till rummet bredvid där 4 st till väntade, alla på att undersöka och kontrollera vår prinsessa. Vid det här laget visste vi inte vad hon skulle heta, vi hade ju en lista men bestämde imorse att vi ger henne ett namn som passar just henne när vi sett henne.
Iaf, kvar låg jag och precis som jag anade så satt moderkakan fast ordentligt igen tack vare min hjärtformade livmoder. Inte alla som får en komplimang för en fin livmoder av narkosläkaren haha!

Efter en stund återvände N med Leia så jag fick se denna vackra skapelse som orsakat sådant pådrag de sista veckorna. Narkosläkaren erbjöd sig att fota oss alla tre innan Leia skulle upp till prematur avd.
Kortet blev väl som väntat, en pappa som mest ser chockad ut och en mamma som man gör när man ligger blottad på ett op bord. Som tur är så blev Leia bra på kort så vi får väl stå ut med se ut som vi gör när vi skapat något så vackert!

När N och Co. gått gjorde man klart mig och jag rullades sedan upp till BB igen till mitt fina rum där jag snart spenderat två veckor. Det kändes onödigt att flytta mig till förlossningen för bara några timmar.

Strax före 11 kom N upp till mig och vi fikade och firade. Sedan var det äntligen dags att få hälsa på Leia. Jag rullades neri sängen till 45an eftersom jag ff kände mig lite groggy.
Väl framme fick jag henne direkt för vi skulle ha hud mot hud. Känslorna tog över och jag började gråta. Mestadels av glädje! Jag vet att jag var så glad att få hålla i henne, samtidigt var det väl en lättnad eftersom jag förberett mig på diverse hjälpmedel och slangar överallt.
Men hon är vår krigarprinsessa och därav namnet. Född i 34+0 och andas helt på egen hand, hon behöver än så länge bara värmedyna och sondmatning. Självklart är det lite sladdar men dom är ju till för att kolla syresättning osv.

Nu får jag fortsätta berätta en annan gång, dags att pumpa så amningen kommer igång.

Det tråkiga är att jag inte får spendera natten med N, han är på 45an med Leia och jag är på BB :(

Just ja, vid 17 idag testade jag att stå upp efter op, gick bra och jag även några steg. Men efter restriktioner får jag inte gå längre sträckor förrän imorgon, så då äntligen slipper jag rullstolen :)

Godnatt!