Neo våran Ängel

Hade jag aldrig fixat utan min syster, visst Nichlas finns med men han hjälper kanske till 1/10 av det ulli gör. 

Leia blir snart 5 månader. Och alla stunder har inte varit fulla av kärlek och gos. 

Under veckorna vi låg på neonatalen var jag ett vrak, jag fick ingen sömn som ni vet. Men även då vi kommt hem var det dåligt med den varan. Ett tag var jag orolig över att jag fått förlossningsdepression, men så här i efterhand var det nog inte det. Men just när man är mitt upp i det känner man sig som världens sämsta mamma. Jag kunde inte amma mitt barn, hon åt jämt, och de stunder hon inte åt så skrek hon. 

Jag kände ingen innerlig glädje över henne och hon tog verkligen musten ur mig, ja inte bara den, även livsgnistan. 

Jag tror att leia hade kolik, dock en lindrig form, hon skrek oftast mellan 19-23.. Så det hade kunnat vara värre. 

Tiden känns som evigheter när man mår dåligt och jag hade svårt att hitta glädje. Jag kände att jag inte räckte till som mamma åt bell och hade konstant dåligt samvete över hur lite tid hon fick. 

Men när leia avfyrade sitt första riktiga leende så var allt det jobbiga helt plötsligt värt det. 

Visst finns det vissa stunder när jag undrar varför ingen dragit till mig med en stekpanna när jag sa att jag ville ha en unge till så tätt. 

Men jag brukar trösta mig med att dom kommer få så mycket roligt med varandra sen! Låt oss bara hoppas att jag inte hoppat från någon bro innan dess ;)

Just idag är det tufft, jag har migrän, men N tyckte att eftersom han skulle ju faktiskt jobba så han tog sovmorgon, medans jag fick släpa mig ur sängen med en tvååring som är dunderförkyld och sovit dåligt inatt och en liten leia som inte vill sitta för sig själv en stund så mamma kan göra annat. Det är nu min ängel, min älskade syster ställer upp i alla väder. Först jobbade hon imorse sen när John kom hem så skottade hon, in och sov en stund sen ner och hjälper mig med barnen.

Kunde jag så skulle jag ge henne allt hon vill ha, så snäll är hon och så mycket uppskattar jag henne.

Just ja, vi har ju köpt radhus för två månader sedan och min syster hyr ett rum av oss, så hon är oftast tillgänglig, fast jag försöker se till att hon får lite egentid också och slippa oss en stund.

Nu är det väl dags att ta tag i lite hushållssysslor igen då. Först två alvedon och hoppas på mirakel.

//Askungen