Vardagen
Söndag idag, vilodagen. Inte för mig dock, barnen har varit krassliga hela helgen så sömn har blivit en bristvara. Nu börjar Leia piggna på sig men Bell är fortfarande inte helt hundra. Så det blir nog inget dagis imorgon. Jag hoppas innerligen att N kan vara hemma, jag måste hinna klart med skolarbetet och förbereda mig inför prov.
Mina älskade giraff ungar ❤️
Arkitektur kursen är nu tyvärr slut, så nu läser jag religion. Hur tråkigt som helst!
Den 2/2 börjar jag läsa på 200% vilket oroar mig en aning. Men jag har inget val om jag vill ha det nedrans slutbetyget.
Tänk att mobbning kan ha sådana konsekvenser. Hade jag inte blivit mobbad och utstött under min gymnasietid så hade jag haft mitt slutbetyg.
Hatar är ett starkt ord, men det är det jag känner för dem personer som behandlade mig som dom gjorde. Och för vad, att jag bodde i Timrå!!?!??
Någonstans inom mig vill jag tro att karma kommer tillbaka och sticker dem likt en kniv i ryggen. Vidriga människor.
Jinnie, Malin och framförallt Abu. Jag önskar framförallt er tre allt ont som finns i världen. Och resten av packet som någon gång yttrade sig och höll med dom idioterna. Allt ont. Det förtjänar ni faktiskt.
Oj vilket mörkt inlägg det blev, nu till lite ljusare saker ur mitt liv.
Mina helt underbara döttrar. Som kan göra mig helt tokig stundvis, för att sedan få mitt hjärta att smälta.
Det gör mig så glad i själen att det nästan gör ont, när jag ser dom leka tillsammans. Helt magiskt!
Min systers rum är numera ett lekrum med en stor koja, och barnen älskar att leka där inne.
Vi har ju vårat radhus ute till försäljning så tipsa nu alla ni känner är ni snäll! Annonsen ligger på blocket.
Vi har äntligen fått ett bra lånelöfte på banken, men tyvärr eftersom det tog sådan tid för banken så har nu alla köpare dragit sig ur. Eller typ. Dom första ångrade sig och skulle vänta tills tjejen pluggat klart. Den sista som hörde av sig, ska köpa grannens. Och det är ju en historia i sig. Och de två andra har inte svarat bär vi frågat om de ff vill komma på visning.
Så i nuläget har vi inga köpare, men ett lånelöfte, som tyvärr inte räcker för att köpa huset vi vill, men det hade vi ju ändå inte kunnat gjort om vi inte får sälja först. Så det är som det är.
Jag har bestämt mig för att sluta vara så jävla snäll jämt med allt och alla. Jag får fan bara skit tillbaka ändå.
Nu menar jag långt ifrån alla, men en del är väldigt duktig på att ta men aldrig ge tillbaka.
Så nu är det slut.
Just ja, roliga saker. Julen och nyår är över än en gång. Vi är så tacksamma för att vi får se glädjen i barnens ögon, det gör saknaden efter Neo lite lättare att hantera.
Nu ser vi fram emot ett nytt underbart år, måtte det bli minst lika bra som 2014.
Mina älskade giraff ungar ❤️
4 år
Älskade lilla ängel. 4 år har gått sedan du kom bara för att lämna oss. 4 år av saknad. Jag förstår inte hur tiden gått så fort, nu har du två små systrar älskade Neo. 2 underbara tjejer som vinkar åt dig upp i himlen lite då och då. Ni, mina tre skatter fyller mitt hjärta med glädje blandat med saknad. Vissa dagar tar saknaden över och jag måste gråta för att sedan släppa in mer glädje i hjärtat igen. Du, lilla Neo, förändrade mammas och pappas syn på livet. Varje dag med ens barn är en dyrbar gåva! Slösa inte bort någon dag!
Förr frågade jag mig ofta varför du lämnade oss, men nu vet jag att det var för att ge plats åt Bell och Leia.
Mina älskade barn. Utan er 3 vore jag inte den jag är idag.
❤️
Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?
29 dagar kvar tills vi lyfter och styr flygplans nosen mot Turkiet och Side! 2 veckor på 4,5 stjärnigt med all inclusive. Tror ni jag längtar? ;)
Men, mycket saker att tänka på innan. Mitt störst problem just nu är att Leia fullkomligen hatar att bada. Doppar man hennes tår skriker hon i högan sky. Ser hon vatten skriker hon. Så tips på hur i hela fridens dagar jag ska vänja henne vid vatten och bada mottages gärna!
Det är rent ut sagt en plåga att bada henne..
Sen har vi ju själva landningen. Jag är väldigt orolig över barnens öron då jag själv brukar få lock i öronen i några dagar efter en flygning. Mycket frustrerande! Jag lusläser alla flygtips på nätet så jag får lösa det på något sätt så de slipper känna det som om trumhinnan ska explodera :/
Just nu händer väldigt mycket saker här hemma. Talet har börjat lossna lite mer för bell nu och hon försöker sig på de flesta ord hon snappar upp. Och lilla Leia ludd hon drar sig från sittandes på golvet till stående. Så vi får väl se om hon går innan Turkiet eller om hon följer i Bells spår och går på 1årsdagen ;)
Nu sover leia ludd, och den här sletna överviktiga morsan ska ut på en promenad med hunden :D
Tjoflöjt!
Sommarvärme
Söndagkväll som vanligt. Av någon outgrundlig anledning är det söndagar jag får för mig att skriva av mig lite. Jag avslutar veckan kan man säga :)
Dagarna rullar på som vanligt, och speciellt när värmen och solen smyger sig fram och herrn i huset är ledig, då rullar dagarna alldeles för fort. Vi har hunnit med lite i helgen iaf. Städat bort allt skrot som legat på vår grusgång, fortsatt gräva bort lite gräs så vi kan få dit den efterlängtade poolen. Men mest har vi njutit. Jag har haft besök av min underbara vän Sussie. Vi gjorde en tripp till smacken och letade drivved och annat skoj, vi hann även med att posa med naturistbad skylten. Vi har skrattat så tarmarna knutit sig och ätit godsaker.
I fredags var jag och lämnade blodprov så på onsdag är det tänkt att domen ska komma. Nervös är jag kan jag lova. Men egentligen ingen ide att tänka på det eftersom jag inte kan påverka resultatet.
Snart är det dags för dop också, och jag hoppas att de inbjudna hör av sig i tid så jag kan planera lite. Sista dagen är på lördag så det är ju några dagar kvar att fundera :)
Leia sitter själv nu och det är en otrolig lättnad, för det innebär att hon kan vara lite mer aktiv ute. Jag kan sätta henne på en filt med lite leksaker och på så vis hinna ägna några minuter åt bell. Och baby och bollen såklart. Krypandet är mer ett konstant viftande och sprattlande på mage. Hon kan åla sig bakåt och i cirklar men att ta sig framåt är fortfarande en gåta för henne. Min lilla klotjohanna!
Vi håller just nu på att tillfriskna från en riktigt elak förkylning som inneburit astmaspray för bell, oftare än vanligt. Men även ett akuten besök och konstaterad krupp på leia. Själv har jag snutit sönder min näsa och den ser ut att ömsa skinn just nu. Very nice.. NOT!
Mina två prinsessor har chockat sina föräldrar och sovit genom hela natten två nätter på rad nu så vi hoppas den trenden är här för att stanna.
Äh nu har jag tryckkramp i tummen av allt skrivande.
Trött mamma, griniga barn, renovering.
Ja rubriken talar väl för sig själv egentligen. Jag är trött och sliten. 4 timmars sömn inatt, icke sammanhängande ska tilläggas. Men sömnen är mitt eget fel. Sussie kom förbi igår och vi hade så kul så klockan blev typ två på natten. Men jag hade ju förhoppning att mina små skulle tajma sin sömn idag.. Det gjorde dom inte. Så nu står jag med ett sista försök att få leia att somna i vagnen och bell ligger på soffan och kollar en film. Bell har inte sovit något än så jag önskar ju att hon slumrar lite så att jag också får lägga igen ögonen en ynka pytte liten stund.
Jag har ingen ork att städa överhuvudtaget heller tack vare bygg kaoset som råder.
Nu vill jag bara att det blir färdigt så leia får eget rum. Nichlas har en tendens att väcka henne med sina snarkningar och det vore ju onekligen skönt få sova lite bättre.
Ber om ursäkt för ett lite gnälligt inlägg. Men är man trött så får man. OCH det är ju min blogg ;)
Mycket planer som ska sättas i verket framöver. Och även några viktiga beslut.
Cya!
Energigivare
Min fina vän sedan gymnasiet har kommit tillbaka in i mitt liv igen. En vän som ger mig glädje, energi och träningsvärk i skrattmusklerna.
Hon kom tillbaka när jag behövde någon som mest. Jag har en tid varit på allmänt dåligt humör, stressad och bara orkat med vardags rutinerna. Sen kom hon! Nu kliver jag upp med barnen kl 6, donar hela dagen och störredelen av kvällen och lägger mig vid midnatt. Visst är jag lite seg på morgonen, men det går över efter en stund. Jag känner mig glad! Jag skäller inte lika mycket och har bättre tålamod.
Jag önskar jag kunde uppfylla hennes högsta önskningar! För så mycket betyder det för mig att hon ör min vän!
Renoveringen börjar gå mot slutet, sista etappen påbörjas nu. Tapetsering, kakelläggning och golvläggning. Snart så!
Nästa projekt blir altanen!
Bäst att sova! Imorrn kommer momme!
Natti natti!
Tröttmössa
Vi har haft bra rutiner. Det har vi inte längre, verkar det som. Jag lägger Leia vid 18-18.30 och Nichlas lägger oftast Bell vid 19-20. Förra veckan sov leia till 6-7 på morgonen och åt en gång per natt. Bell brukar vilja komma in till oss på natten, nu vill också ha välling eftersom Leia får det. Mitt största problem som började i påsk, är att Leia vaknar strax före kl 5 på morgonen. Och saken blir inte bättre av att jag inte kommer i säng före 23 varje dag. Så från 23-5 så vaknar jag två ggr och måste ge tjejerna mat. Inte nog med det så när jag gett dom välling och ska somna om så kan jag inte det för Nichlas snarkar i vanliga fall. Nu är han småförkyld och hostar lungorna ur sig istället. Jag gissar att de hemska idéerna leia har med att vakna vid 5, är för att hon blir väckt av Nichlas. För sist han var i Sthlm 2 dagar så sov båda barnen hela natten!!
Nu åker han igen på torsdag, kommer hem fredag. Så håll för helvete tummarna att jag får sova en helt natt igen. För just nu är det inte långt ifrån att jag somnar stående, med tanke på att ögonen går i kors just nu. Tacka Apple för stavningskontroll.. 
Och nu tycker ni kanske, varför går jag inte och lägger mig tidigare. Jo för att på kvällen är enda tiden jag har för att pyssla, kolla på serier. Bara få lite Maria tid.. Och jag vill inte ge upp det bara för att Nichlas hostar ur sig en get på nätterna..
Ledsen men jag somnar snart. Måste städa eller nått så jag inte sitter still.
Full fart
Livet känns som om det hår i 120 knyck just nu, och jag hinner inte alls med allt jag skulle vilja. Till råga på det så har ju såklart Bell dragit på sig en förkylning igen..
Älskade prinsessor!
Jag vill få ordning på baksidan, ha altanen utbyggd och klar. Få tyst på den satans byggtorken som stått på nu i två veckor. Få renoveringen klar så vi kan flytta in leia på sitt rum.
Jag måste även börja planera för leias dop i juni, har börjat lite smått med att välja vilka låtar min underbara kusin ska få sjunga. Gästlistan förlängs och förkortas titt som tätt.. Gudmor och gudfar är iaf tillfrågad och klara sen i höstas.
Jag måste införskaffa klänning åt bell att bära på dopet, och kanske något åt mig själv med. Jag vill klippa håret kort igen och jag vill börja träna. Och det ska jag, bara jag lyckas tajma in tiderna med Nichlas schema. Inte då lätt när passen börjar kl 18 och han slutar kl 18.. Måste hitta en lösning.
Men det jag vill allra mest är att Bell blir frisk pronto. Hon lider och jag lider :(
Hmmf, midnatt redan, dags att lägga igen ögonen då. Leia lär vakna vid 06 så det är ju skönt med lite sömn..
Zzznark!
Älskade prinsessor!
Älskade barn
Ibland förundras jag över hur mycket kärlek man har i sitt hjärta. Hur mycket man älskar sina barn!
Hur mycket får plats?
Jag känner obeskrivlig kärlek när jag omfamnar mina två absolut ovärderliga små tjejer, och längst in känner jag även en glädje blandad med en liten bit sorg.
Jag saknar ju Neo. Han skulle också ha fått känt sådan kärlek som Bell och Leia. Men... Hade vi inte mist honom så hade jag inte haft just bell eller leia.
Men vissa dagar blir man lite påmind om den platsen i hjärtat som gör ont att tänka på.
Som igår när leia var och fick sina 6 månaders sprutor, och sköterskan tittar i hennes journal och säger att hon ser att hon har en storasyster.. Sedan tar en paus och säger : oj jaha..
Då öppnas det där lilla rummet där min Neo får ha sin kärlek, saknad och längtan ifred.
Sköterskan blir helt ställd och vet inte vad hon ska säga, så jag tackar för mig och tar med leia. Jag håller lite extra hårt i henne och pussar henne på kinden medan vi går till bilen.
Tilläggas ska att vi var klara och redan påklädda så jag drog inte mitt uppe i undersökningen hehe.
Ibland är det jobbiga situationer som uppstår, men mest från andra personer som precis som sköterskan inte vet vad de säga. Jag pratar om det, för för mig är det en del av vardagen. Jag tänker ju på honom varje dag. Ibland mer ibland mindre. Att se andras pojkar och barn som är i samma ålder som Neo skulle varit svider såklart.
Men jag har Bell och Leia! De underbaraste och vackraste tjejerna som någonsin existerat!
Nog med känslor.
Just nu ligger jag på golvet och tittar medan Leia jollrar på i babygymmet.
Idag blir det storhandling och sedan lite städning. Ikväll ska jag ta med min fina vän Åsa och vi ska lämna in lite kläder som ska säljas på barnklädesmarknad imorgon.
Hej så länge!
Läsare?
Frågan är hur många läsare jag fortfarande har kvar med tanke på hur otroligt ofta jag uppdaterar. Men med två små och dagis baciller så blir det som det blir. Leia är 6 månader idag. Vissa dagar bara försvinner medans andra tycker jag känns som tre veckor. Jag är så lycklig för dem runt om mig som kan avlasta mig en stund så jag får lite "egentid". Min syster, min kusin, min svägerska Tilda men framförallt min älskade underbara mamma!
Jag har gnällt en hel del på N på sista tiden, och anledningen är ganska enkel, likaså är problemlösningen. Jag är irriterad, less och slut tack vare en vild och tjurig 2,5 åring och sjukdomarna som verkar avlösa varandra på båda mina damer. Så givetvis är jag lättretlig och exploderar för minsta lilla.och det går ut över Nichlas och ibland även min syster.. Nu tänker jag inte helgon förklara min sambo, för ibland är han jävligt lat, men oftast behöver jag bara be så hjälper han till.
Och jag har sagt det förut och det tåls att säga igen. Fb är ju lite av en ventilering, så 99,9% när jag skriver något så är det för att spy galla.
Inte fan sitter jag och berättar för hela världen vilken underbar Karl jag har som lagar goda middagar och handlar hem massa gott som han vet att jag älskar. Inte fan skriver jag hur han busar med bell så hon är helt färdig innan läggdags. Eller hur han är den som lägger bell vareviga kväll så när som när han är borta då. Han läser godnatt saga för henne och stoppar om henne. Allt det värmer i hjärtat, men sånt skriver jag inte om på fb. Så det är väl lätt att tro att han en hemsk sambo/pappa.
Det är han absolut inte. Han är inte sämre än någon annan.
Jag älskar honom och har valt att bilda familj med honom. Han har sina sidor, men jag har mina jag med.
Vi har gått igenom alldeles för mycket sorg än någon ska behöva, men vi har även delat obeskrivliga ögonblick av sann glädje.
Tillsammans är vi starka!
Sen sist har ju massor hänt. Jag har bla spenderar några dagar på sjukhuset med en krasslig leia. Sen åkte bell på magsjuka igen, men även den är borta. Nu brottas vi med denna eviga hosta och snorandet då.
Igår var vi på dop för Bell's och Leia's kusin Melker. Det skiljer ju bara tio dagar mellan honom och leia. Desto mer kilon dock. Melker ligger på stadiga 10,5 kg medan leia ligger på 6,5-7 kg.
Nää, nu har jag lite serier att se ikapp.
Greys anatomy
Hart of dixie
Arrow
Vampire diaries
Once upon à time..
Synd att kvällen inte räcker till ;)
Barnfri helg
Helgen har verkligen passerat i 120 knyck. Momme kom och hämtade barnen vid 15.30 i fredags och så snart de hade åkt sprang jag och Nichlas upp och tog en powernap. Bell har åkt på förkylning igen så det har varit några tuffa nätter för både henne och oss.. Sen kom iaf moffa vid 17 och hämtade det fyrbenta barnet. Efter det var det dusch och spackling av slottsruinerna, på med fläskepressen och hitta nå kläder som passade. Tilda hämtade oss vid 18.30, då åkte vi ner till Johan och Tilda och hade lite förfest med gott dricka och ännu godare tilltugg! Kl 21 hämtade Anders oss och det bar iväg till Invito för en tre rätters middag. Kvällen avslutades på E Street och vi kom hem vid 03.30.
Lördagen låg vi till 12 tiden och när hände det sist typ? Båda två var lite lagomt bakis men inte såå farligt så på eftermiddagen tog jag mig i kragen och gick ut och skottade. Starkt av mig faktiskt då Nichlas degade i sängen HELA dagen! Efter skottningen blev det dusch och sen drog jag ner till Åsa för att ta en återställare? Jaja, måste vara 6 år sen jag körde en tvådagars haha, hursomhelst, drink hos Åsa och sen iväg på namos. Även lördagen blev en trevlig kväll :)
Idag är det ju söndag och det var skönt att ligga till 11.30, men ännu bättre var det att få hem mina älskade små. För hur det än är så saknar man dom! Men jag behövde faktiskt få göra något bara för min egen skull och inte behöva tänka ansvarsfull mamma.. Nu har jag laddat energi reserven så nu klarar jag mig ett tag igen!
Nu sover båda mina små älsklingar och jag tänker mysa ner mig i soffan med datorn och se lite tv-serier!
Just ja!
Min älskade syster kom hem idag!
Halleluja på den iaf!!!
Städar
Idag går dagen till att städa.
Nedervåningen är klar så när som på dammsugningen och svabbning. Över våningen får vi se om vi hinner idag. Nichlas har jobbat idag så jag och ulli har grejjat på här hemma. Ulli har skottat för femtioelfte gången typ.
Måste hela vinterns snö komma under en och samma vecka??
Jag har blivit mer ordningsam och tycker nästan det är kul att städa sen vi flyttade hit. Här är så fint och fräscht så det är roligare att hålla efter då. Men självklart blir det stökigt då och då, jag har ju faktiskt en vild 2åring. Vild men ack så mysig hon är mellan varven.
Jag får vansinnesutbrott på henne minst en gång om dagen men det brukar gå över ganska fort när hon kommer snyftandes och vill kramas.
Ibland är jag rädd att jag skämmer bort henne, för hon får sin vilja igenom lite ofta, men jag tänker ofta att om inte Neo lämnat oss hade vi faktiskt inte haft denna fantastiska lilla tjej.
Sen har jag hört från säkra källor att hon är faktiskt väluppfostrad om man jämför andra i hennes ålder. Visserligen bara en källa men det hör inte till ;)
Nu kom ulli in så bäst jag ser aktiv ut ;)
Hej så länge!
Inte utan min syster
Livet som två barns mamma..
Hade jag aldrig fixat utan min syster, visst Nichlas finns med men han hjälper kanske till 1/10 av det ulli gör.
Leia blir snart 5 månader. Och alla stunder har inte varit fulla av kärlek och gos.
Under veckorna vi låg på neonatalen var jag ett vrak, jag fick ingen sömn som ni vet. Men även då vi kommt hem var det dåligt med den varan. Ett tag var jag orolig över att jag fått förlossningsdepression, men så här i efterhand var det nog inte det. Men just när man är mitt upp i det känner man sig som världens sämsta mamma. Jag kunde inte amma mitt barn, hon åt jämt, och de stunder hon inte åt så skrek hon.
Jag kände ingen innerlig glädje över henne och hon tog verkligen musten ur mig, ja inte bara den, även livsgnistan.
Jag tror att leia hade kolik, dock en lindrig form, hon skrek oftast mellan 19-23.. Så det hade kunnat vara värre.
Tiden känns som evigheter när man mår dåligt och jag hade svårt att hitta glädje. Jag kände att jag inte räckte till som mamma åt bell och hade konstant dåligt samvete över hur lite tid hon fick.
Men när leia avfyrade sitt första riktiga leende så var allt det jobbiga helt plötsligt värt det.
Visst finns det vissa stunder när jag undrar varför ingen dragit till mig med en stekpanna när jag sa att jag ville ha en unge till så tätt.
Men jag brukar trösta mig med att dom kommer få så mycket roligt med varandra sen! Låt oss bara hoppas att jag inte hoppat från någon bro innan dess ;)
Just idag är det tufft, jag har migrän, men N tyckte att eftersom han skulle ju faktiskt jobba så han tog sovmorgon, medans jag fick släpa mig ur sängen med en tvååring som är dunderförkyld och sovit dåligt inatt och en liten leia som inte vill sitta för sig själv en stund så mamma kan göra annat. Det är nu min ängel, min älskade syster ställer upp i alla väder. Först jobbade hon imorse sen när John kom hem så skottade hon, in och sov en stund sen ner och hjälper mig med barnen.
Kunde jag så skulle jag ge henne allt hon vill ha, så snäll är hon och så mycket uppskattar jag henne.
Just ja, vi har ju köpt radhus för två månader sedan och min syster hyr ett rum av oss, så hon är oftast tillgänglig, fast jag försöker se till att hon får lite egentid också och slippa oss en stund.
Nu är det väl dags att ta tag i lite hushållssysslor igen då. Först två alvedon och hoppas på mirakel.
//Askungen
Nedlagt eller bara en lång paus.
Som ni vet så lade jag ned bloggen då blogg.se inte kunde få till appen.
Återstår att se om den funkar.
Livet rullar på.
Jag har köpt mig ett radhus och fått en inneboende och underbar hjälp med barnen. Min syster! Ja Nichlas är fortfarande med i bilden, även om jag kan tycka att han bor här men han är sällan hemma. Men det tar vi i nästa inlägg.
Nu får vi se om det här funkar först.
Tjo!
Bakslag
Efter att läkaren gett order om avdrag så tog Leia två steg bakåt och blev trött och helt ointresserad av bröstet. Hon blev också alltmer gul så i 36 timmar fick hon sola. Vi trilskas med amningen och jag försöker lugna mig själv och lyssna på personalen som säger att de flesta prematur barn har en sk tröttvecka där de sover mest hela tiden.. Och dom tror Leia är i sin vecka nu..
Jag har sådan hemlängtan nu så jag funderar återigen på att helt lägga ner amningen. För det är i stort sett bara den som hindrar att vi får åka hem.. Nu håller hon värmen själv, hon har solat och alla prover och värden är bra och hon går upp i vikt som hon ska..
Som ni hör så är det bara principen att bröstmjölken ska vara mirakel kur som hindrar mig från att ge upp. Jag vet ju att för prematur barn så är varje droppe bröstmjölk ovärderlig..
MEN.. Jag mår inte bra av att vara här. Jag äter dåligt, dricker dåligt och magen strejkar så jag får springa på toa när jag ätit..
Det där jävla valet och kvalet.. Jag ska iaf kämpa med amning till måndag, sen får jag se om jag skjuter upp beslutet mer eller bara ger upp.
Kan man inte bara få ett tecken från någonstans hur man ska göra..
Suck.
